Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Minne af Laurentius Andreæ (C. H. Rundgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
BOK ANMÄLNING AR OCH LITTERÄRA NOTISER.
öfversättaren. Den akademiske minnestecknaren afgör sig nu hvarken till
förmån för Olaus Petri eller Laurentius Andreæ utan lämnar ett lika originellt
som djärft förslag till frågans lösning. Förf. söker nämligen åt Laurentius
Petri, den blifvande ärkebiskopen, vindicera äran af att vara »det sannskyldiga
upphofvet till» Thet Nyia Testamentit af 1526. Villigt medgifves, att den
förmodan synes i och för sig ganska rimlig, att Laurentius Petri åtminstone
biträdt vid i frågavarande översättningsarbete. Men fasthållas måste, att vi
för ett sådant antagande icke äga någon enda säker hållpunkt i samtida
handlingar och uppgifter utan härvidlag helt och hållet röra oss på gissningarnes
försåtliga gungfly. Vi nödgas ock uppriktigt tillstå, att de skäl den högtstående
förf. anför för sin hypotes icke förefalla oss synnerligen bindande. Med
försiktighet synas argumenta e silentio böra upptagas, sådana som att, emedan
man icke närmare känner, hvarmed dåvarande skolmästaren i Upsala Laurentius
Petri sysselsatte sig under åren före 1531, översättningsarbetet bör tillskrifvas
just honom. »Såsom skolmästare i Upsala, d. v. s. teologie professor» —
säger förf. — »från år 1523 har han (Laur. Petri) både kunnat och bort ostördt
ägna sig åt sysselsättningen med bibelordet. Intill år 1531, då han blef
ärkebiskop, gömmes han i skuggan af det akademiska arbetet. Hvad kunde under
sådana förhållanden ligga honom mera om hjärtat än ungdomens vägledning
i Guds ord?» Beklagligtvis meddelas ingen källhänvisning till stöd för
uppgiften, att L. Petri från år 1523 varit teologie professor i Upsala. I själfva
verket var Upsala universitet efter ärkebiskop Jakob Ulfssons tillbakaträdande och
under hela Gustaf I:s tid fullkomligt upplöst, ehuru konungen omkring år 1540
närde tankar på universitetets återupprättelse. Först Erik XIV tog emellertid
år 1566 genom en professurs inrättande en verklig ansats därtill. (Se »om
universitetets undergång efter 1515» m. m. C. Annerstedt, Upsala
Universitets Historia I, s. 43 o. f.).
Ett annat vittnesbörd för Laurentius Petri öfversättarskap af 1526 års
Nyia Testamentit finner förf. i den inbördes frändskapen mellan nämnda arbete
och 1541 års Öfversättning. Vore nu säkert, att Laurentius Petri verkställt
den senare, förtjänade onekligen detta skäl det allvarligaste beaktande. Men
att döma af Knös’ och SchUcks undersökningar är äfven 1541 års
bibelöfversättning »till den troligen väsentligaste delen» Olaus Petris förtjänst, ehuru
brodern anses hafva ombesörjt redaktionen.
»Ty värr» — säger förf. — »finnes icke mer än ett vittne från forna
dagar, som står på ärkebiskopens sida, nämligen biskop J. Terserus. (’En
christeligh predikan öfver konung Carl XI:s inträde till Regementet 1672/)
*När\ säger han, ’konung Gustaf friat fäderneslandet från Christiems tyranni,
lät han öfversatta den heliga Bibeln genom ärkebiskop Laurentius Petri på
vårt svenska språk; han regerade också lyckosamligen i 40 år.’» Såsom förf.
själf med rätta anmärker »nämnes icke Nya Testamentet särskildt». Men äfven
om uppgiften afsàge 1526 års Nyia Testamentit och icke 1541 års bibelverk,
torde den, obestyrkt som den är och nedskrifven ungefär halftannat århundrade
efter Nyia Testamentits utgifvande, icke böra tillmätas allt för stor betydelse.
Att mot den forrnsköna minnesteckningen för Öfrigt rikta några mer
eller mindre befogade detaljanmärkningar, anse vi icke lämpligt. Inför ett
sådant arbete, som det föreliggande, torde dessutom hvarje sin sak något så
när vuxen anmälare betagas all möjligen förefintlig lust att jaga efter
»Kleinig-keiten». Då en s. 33 förekommande, troligen genom förbiseende insmugen
oriktighet, i framtiden skulle kunna gifva anledning till missförstånd i fråga om
deltagarne i det s. k. vederdöparofoget i Stockholm vid början af Gustaf I:s
regering, torde den emellertid i förbigående böra annoteras. Det heter på
anförda sida vid redogörelsen för innehållet af ett bref af år 1527 från konungen
till Laurentius Andreæ: »tilläggande konungen i ’kalffwen* (= post scriptum)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
