Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Efter Emil Metzger: Framtidskampen mellan den hvita och gula rasen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall fruktbargöra de skatter, som hvila däri. Men ej allenast hänsyn till
öfverbefolkningen i många delar af hemlandet, utan äfven politisk-militära
förhållanden bjuda att ej lämna kolonisationen af nyssnämnda delar af
riket ur sikte. Dessutom hafva, såsom markis Tseng i sin mycket
omtalade, år 1887 i Asiatic Quarterly Review införda uppsats uttryckligen
framhåller, utvandrade söner af Midtens rike ej rönt sådan vänlig
behandling i främmande land, att en regering med faderlig omtanke om sina
barn gärna skulle kunna se, att de utflyttade, och ännu mindre finna sig
hågad att stöta ut dem i ödemarken till de grymma barbarerna.
Säkerligen skulle dock en dylik bättre fördelning i hemlandet, som
regeringen synes åsyfta, åtminstone efter den erfarenhet vi äga, stöta på
ganska stora svårigheter. Äfven hos oss kan man ju blott till en ringa
del spåra orsaken till utvandringen i öfverbefolkning i detta ords
egentliga bemärkelse; till största delen beror den på helt andra orsaker. Äfven
hos oss hafva vi vidsträckta områden, som ännu vänta på bearbetning,
och likväl se vi tusentals människor vända hemmet ryggen för att på
andra sidan hafvet söka sig ett nytt fädernesland. Dessutom måste på
grund af industriens och samfärdselns utveckling äfven i Kina många
händer blifva utan arbete, och dessa skola tvingas att söka sig in på andra
banor, hvilka ej alltid torde blifva så lätt tillgängliga, att ej också kinesen
kommer att rikta sin blick på utlandet. Äfven tilldragelser af annan art
kunna bidraga till, att en tät människoström kommer att välla ut öfver
rikets gränser, hvilken lika litet hemlandets regering som grannlandens
vore i stånd att hämma. Detta skall t. ex. bli fallet, om naturföreteelser
inträffa, hvilka omöjliggöra vistelsen i hemlandet. Så hafva vi för ej så
länge sedan hört talas om en förfärlig hungersnöd, som hemsökte Kina,
och hvaremot människors makt nästan ingenting kunde uträtta. De
millioner af dem, som drabbas af ett sådant gissel och som ej förmå uppsöka
orter, där tillfälle till uppehälle gifves, måste på ömkligt sätt duka under,
ty att tillföra dessa människomassor näringsmedel kan, särskildt äfven på
grund af ofullkomligheten i samfärdselsförhållandena, endast ske i mycket
inskränkt mått. Mot en dylik öfvermakt förmår människan intet, och
träffas millioner af en sådan tilldragelse, skall, allt efter omständigheterna,
en större eller mindre del af dessa millioner strömma in på närgränsande
områden, alldeles som deras förfäder i äldre och nyare tid hafva gjort.
En utvandring och utbredning till angränsande områden har också
i själfva verket redan ägt rum. I det hela taget har denna utbredning
försiggått helt lugnt och långsamt. Större utvandringar ägde rum en i
trettonde och en i sextonde århundradet. Öfverallt, där kineserna inträngt,
hafva de sökt blanda sig med den inhemska befolkningen och allt mer
påtryckt densamma sin egen prägel. De iakttagelser, som man gjort vid
dessa kinesernas beröringar med andra folk, kunna i mer än ett hänseende
tjäna till lärdom för framtiden.
Först och främst måste vi erinra oss, att kinesen ej är någon idealist
och hvarken tillgänglig för politiska eller religiösa spörsmål. Hos honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
