Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Efter Emil Metzger: Framtidskampen mellan den hvita och gula rasen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13° FRAMTIDSKAMPEN MELLAN DEN HVITA OCH DEN GULA RASEN.
kinesiske ämbetsmännen blundade med båda ögonen, föredömet af
enskilde utvandrare, hvilka återkommo försedda med mynt, eggade till
efterföljd. Följden blef, att kineser i allt större antal läto locka sig till
utvandring.
Ju mer kulihandeln utvidgades, dess mer ökades de missbruk, som
därmed voro förbundna. Den kines, som lånade värfvarne sitt öra, blef
en handelsvara; från det ögonblick, då han mottog handpenningen, var
han en lekboll för hvar och en, med hvilken hans olycksöde förde honom
i beröring. Slafhandelns fasor återupprepades i alla dess olika skepnader.
Offer för agenternas vinningslystnad och ett mål för matrosernas råa
skämt, var mannen med de mandelformade ögonen helt säkert rättslös.
De förre sökte till och med göra sig en inkomst på den knappa ration
te och ris, som lämnades till hans uppehälle. För de senare, för
matroserna, hvilka i allmänhet hafva ett godmodigt sinnelag, var John
Kinaman i bästa fall ett föremål för förvåning och undran. Hans hårpiska
fick ej heller vara i fred för manskapet på de fartyg, som fraktade
människolasten. När besättningen i nåder tillät sig ett skämt, blefvo
hårpiskorna utan krus sammanbundna. Var besättningen mera råbarkad,
föll mången af dessa prydnader offer för saxen eller knifven. Men hvad
som på ena sidan betraktades blott som skämt, kändes för den andra
parten ännu smärtsammare, än till och med mången annan, i europeiska
ögon mycket råare misshandel kunnat göra. Att kineserna trots den dem
medfödda, till feghet gränsande skyggheten för allt, som är dem
öfverlägset, slutligen reste sig och skredo till vedergällning, att mord och
uppror ingalunda hörde till sällsyntheterna ombord på dessa moderna
slafskepp, däröfver kan man så mycket mindre förundra sig, som bland
kulis, af hvilka blott fordrades tillräckliga kroppskrafter såsom enda
egenskap, befann sig det värsta pack, utskott från de för européerna öppna
hamnarne — och det vill sannerligen icke säga litet. Blodiga katastrofer
uteblefvo icke, hvilka funno genljud så i Europa som Amerika, men
äfven i Kina. Kulihandeln kom i vanrykte, vissa makter, däribland Kina
själft, förbjödo densamma. Lika fullt behöfde de hvite agenterna armar;
deras underagenter fördubblade sina ansträngningar, och med gyllene
löften bedårade de nya offer. I månget afseende inträdde likväl
förbättring. Man började öfvervaka agenterna och drog åtminstone i någon
mån försorg därom, att de löften höllos, som gifvits åt kulis. Detta var
i synnerhet fallet på engelsk sida, medan man på amerikansk, åtminstone
till det yttre, sedan gammalt visat sig obenägen för kulihandeln. Att
ingå i enskildheter vidkommande denna sorgliga handel behöfva vi här
så mycket mindre, som densamma sedan mer än tre år synes tillhöra
historien.
Trots de många missbruk, hvilka voro förbundna därmed, hade
utvandringen och tjänsten som kuli varit till fördel för en och annan,
utvandrarnes föredöme eggade många till efterföljd och lockade dem till
fjärran land. Ännu mer blef detta förhållandet, då budskapet om guld-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
