Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EVOLUTIONSLÄRAN OCH KRISTENDOMEN. 157
del måste jag förneka detta; evolutionsteorien synes mig nödvändigt kräfva
determinismen. De krafter, som i evolutionen äro verkande, låt vara,
att de, hvad människan angår, hafva formen af etiska krafter, måste dock
alltid tänkas såsom verkande med nödvändighetens allt-bestämmande
tryck. I annat fall kunde ju evolutionen misslyckas och således icke vara
någon verklig evolution. Invändningen, att om ock evolutionen i stort
sedt alltid måste lyckas, så hindrar det dock icke den enskilde att i
frihet sträfva emot evolutionen, så att den, hvad honom individuellt angår,
nog kan uteblifva, håller icke streck, ty kan en enskild för sin del bryta
sig ut ur evolutionens kedja, så kunna alla enskilde göra det, och hvad
blir då af det hela? För öfrigt vet naturen såsom sådan icke af någon
frihet, och fastän det är Gud, som såsom den i naturen inneboende
intelligensen är den drifvande kraften i evolutionen, hvadan allt hvad som i
den sker är hans verk, så hjälper icke detta friheten fram, ty Guds verkande
därvidlag är ju naturens verkande och endast naturens. Visserligen
handlar äfven evolutionens människa efter bestämda motiv, men dessa motiv
räckas henne af naturen, af hvilken hon är en del och ingenting annat
än en sådan del. Detta utesluter ej möjligheten af t. ex. omvändelsen,
som gör henne »till en annan människa», men detta beror därpå, att i
hennes natur ligger något, som, under förutsättningen, att hon kommer
i den rätta »omgifningen», med nödvändighet gör sig gällande; hon är
med ett ord så religiöst anlagd, att hon, under den gifna förutsättningen,
måste blifva en religiös, en kristlig personlighet. Häremot synes nu strida
Drummonds påstående, att hvad en varelse blir, det blir hon ej i kraft
af någon i henne boende egendomlig tendens, utan endast genom
inflytande af »omgifningen», men detta påstående, urgeradt till sin spets, förer
till den uppenbara orimligheten, att en varelse skall kunna låta sig
bestämmas af sin omgifnings inflytande, utan att vara tillgänglig därför.
Bekant är ock, att den moderna filosofien och delvis äfven teologien
blifvit och är deterministisk i samma mån de ha låtit sig påverka af
naturvetenskapen. Också kan determinismen icke undgås, med mindre man
erkänner en viss dualism i tillvarelsen, den dualism som är gifven i och
med erkännandet af Guds ej blott immanenta utan äfven transcendenta
tillvaro. Men denna dualism är för hvarje evolutionsman ett oting.
Annorlunda kommer saken att gestalta sig, om man med
kristendomen antager och tror på en Gud, som ej blott är i utan ock öfver
världen, och som, själf personlig, har, så att säga, vågat gent emot sig
själf ställa andra personliga, fria väsenden, hvilka äga makt att t. o. m.
utestänga Gud från sin inre värld, trots det, att han gjort och gör allt
(genom »omgifningen») för att afvinna dem det förtroende och den
kärlek, hvartill han har absolut rätt, på samma gång det är deras enda sanna
lycka att gifva honom, hvad han begär. Visserligen är och förblir
friheten en gåta, ett mysterium, likasom hela vårt väsen är detta, och aldrig
skall det lyckas det diskursiva tänkandet att bringa den saken till evidens,
men den intiutiva betraktelsen kan dock tillnärmningsvis fatta den, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
