Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
UNIONSKRISEN.
ter, Spjärna emot att erkänna påtagliga fakta och oöfverstigliga hinder.
Det värsta felgreppet var väl vänsterns öfvermodiga vägran att begagna
sig af den gyllene återtågsbrygga, som Norges konung med upphöjd
statsklokhet öppnade för det sjunkande partiet. Numera återstår
iugen-ting annat än att beträda en besvärligare väg, som icke längre kan
framställas som partiets egen och själfvalda stråt, utan uppenbart jämnas
endast af motståndarnes hjälpsamhet med däraf följande kraf på rättmätig
hänsyn.
De långsläpiga »konferenserna» och advokatoriska tvisterna om
kapitulationens ordalag kunna af oss svenskar lämnas i sitt värde. Det
for-tjänar dock att betonas, huruledes den norska högerregeringen genom
sitt kvarstannande utan flertalets uttryckliga uppdrag, men med dess
stillatigande, framtvungna samtycke dragit ett bredt streck öfver de
ytliga och torftiga doktriner, som så länge förvridit Norges statslif. Den
geometriskt abstrakta parlamentarismen med sina opraktiska schabloner
för regeringsbildning och ministeransvarighet har tydligen sett sina bästa
dagar äfven i dessa undangömda fjällbygder. Tidens kultur och
samhälls-behof tarfva helt andra politiska ideal. Och det har redan visat sig, att
Norges storting, om det, till en början i kraft af omständigheternas tvång,
utan upprifvande rabalderdebatter ägnar sig åt sina verkliga göromål,
kan arbeta ganska bra äfven med tillhjälp af en allt annat än
parlamentarisk regering. På många år har ärendenas gång inom själfva
tingshuset, trots villervallan på möten och i lönkamrar, aldrig varit så lugn och
ostörd som under denna ängsliga vårsession. För dem, som kunna
tillgodogöra sig en sådan läxa, bör framtiden synas betydligt ljusare än hittills.
Det vore en grof oklokhet och tillika ett faktiskt misstag, om man
å svensk sida sökte förblanda den norska vänsterparlamentarismens
oförnekliga afbräck med en förödmjukelse för själfva det norska folket.
Sådana billiga triumfer för den nationella egenkärleken blifva i längden
tämligen dyrköpta. Det kan, inför hvarje fördomsfritt sinne, icke annat
än hedra det norska folkets begåfning och sanna själfkänsla, om det
ändtligen lyckas afskudda sig en mara, som ridit så många andra folk
för-därfvade, och vakna upp till en lugn och oförfärad betraktelse af sin egen
verkliga maktställning, af det allmänna politiska lägets beskaffenhet och
förpliktande villkor. Det ligger visst icke heller i Sveriges intresse att
bygga sina och unionens utsikter på en förlamad fosterlandsstolthet, en
ohjälplig partisplittring i Norge. Kunna vi vinna en uppgörelse med
Norges folk såsom sådant, icke med det ena eller andra partiet, då först
är det skäl att hysa en starkare förtröstan till unionens lifskraft.
Därför är det en kortsynthet äfven för det svenska fosterlandets
verkliga kraf, när en eller annan hos oss ondgör sig öfver de
framskymtande tecknen till ett förenadt uppträdande af de norska partierna
i unionsfrågan. Allra bäst vore, om ett norskt unionsprogram kunde
frambäras ej i ett mer eller mindre talrikt, mer eller mindre välsinnadt |
partis namn, utan i norska folkets namn och fritt från sammanblandning ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
