Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Bokanmälningar och litterära notiser - Freds- och afväpningsfrågan (G. Björklund) - Herre och Dräng (Leo Tolstoj)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKANMÄLNINGAR OCH LITTERÄRA NOTISER.
191
Vi förutsätta, att detta icke är herr Björklunds och hans liktänkandes
afsikt. Men ha de ock gjort klara för sig sin nuvarande propagandas
närmaste och nationella följder?
Vi hysa all aktning för en skriftställare verksamhet, som kämpar för ideala
mål, men när dessa mål äro af praktisk natur och angå
samhällsorganisationerna och skriftställeriet tager formen af propaganda, då måste man taga
hänsyn äfven till den ifrågavarande verksamhetens betydelse för den aktuella
politiken. Och i det hänseendet anse vi icke herr Björklunds publikation vara
»ett ord i sinom tid» för det nutida Sverige.
Borneradt, svarar man oss, att icke kunna blicka ut öfver det egna, trånga
fäderneslandets gränser och att vid en internationell täflan tala om — Sverige!
Ja, så bornerade äro vi. Och anse det för vår plikt att vara det. För
öfrigt läses en broschyr på svenska knappast utom gränserna af just detta lilla
Sverige; och det är med anledning af ofvannämnda svenska skrift vi anställt
dessa reflexioner, hvilka helt visst gjorts af många, de där lika väl som vi
äro-fredsvänner.
Leo Tolstoj: Herre och Dräng. Öfvers, från ryskan af A. IV. - Helsingfors, 1895,
Söderström & Co.
Man skulle af titeln på detta nya arbete af Tolstoj kunna tro, att det
vore en tendensafhandling i hans vanliga, mer eller mindre upotiska manér.
Sà är emellertid alls icke förhållandet. Det lilla häftet innehåller endast en
novellistisk verklighetsskildring, men det en af yppersta beskaffenhet.
Vi möta här åter Tolstoj-konstnären i all hans storhet såsom iakttagare
af mänskliga karakterer och skildrare af lifvet — bådadera särskilt i deras
specifikt ryska former.
Motivet till berättelsen är helt enkelt. Den skildrade händelsen är blott
historien, om huru en rysk egendomsägare och hans dräng frysa ihjäl en natt,
dà de åka vilse under en snöyra. Men de båda typer, som han i denna
situation skildrar, i deras förtjänster och deras fel, äro så lefvande och
uppfattade med så mycken sann mänsklig sympati, att vi sällan veta oss hafva
läst något så rörande, men på samma gång så fritt från sentimentalitet.
Särskildt mästerlig är skildringen af det ögonblick, då hos den egoistiske
husbonden i nödens stund de sociala instinkterna taga ut sin rätt och han lägger
sig på tjänaren för att med sin ännu varma kropp tina upp hans nästan
förfrusna lemmar.
Man känner så väl igen Tolstoj i den beundran, som han äfven här visar
sig hysa för den ryske bondens enkla sätt att dö. Men annars framträder
författarens originella världsåskådning föga i denna objektivt hållna lifsbild.
Däremot är både den skildrade verkligheten och sättet att se och återgifva
denna så äkta ryska, att man ej ett ögonblick kan misstaga sig om bådas
nationalitet. För oss stegras därigenom blott det lilla arbetets värde, ty
därigenom blir det ej blott ett konstverk af rang, utan ock en kulturbild af värde.
På öfversättningen märker man, att den är utförd i Finland. Ett och
annat uttryck förefaller svenska öron främmande, en och annan sats hårdläst.
Men i det hela störes ej häraf det goda intryck läsningen af det lilla häftet
skänker och efterlämnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
