Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Lydia Wahlström: General Gordon. I–IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slafeskorter; några af slafvarne äro ännu barn under 3 år, som fått gå till fots
genom de brännande öknarna. Jag skulle helst vilja låta skjuta
köpmännen, om lagen tilläte det. — En liten ännu ej 4-årig byting har gett mig
viktiga underrättelser om slafhandlarne. Den lilla varelsen består af ett
hufvud och en stor mage på två små ben, magra som knappnålar. Han
småler aldrig, har lidit för mycket för att kunna vara munter.»
»Antalet af de tagna slafvarne är nu minst 1,700, de flesta kvinnor
och barn. Hur skall jag kunna föra alla dessa slafvar, hvilkas antal
sannolikt kommer att fördubblas, med mig genom öknen på en väg, där vatten
är så sällsynt! Jag förmår ej mera: det kännes, som om mitt hjärta skulle
upphöra att slå. Intet, intet af denna världens goda skulle kunna fresta
mig. Det enda jag önskar är en sömn utan drömmar.»
Och hur få något slut på detta med nu gällande bestämmelser? Jag
citerar förf.:
»I öfverensstämmelse med den engelsk-egyptiska konventionen af
1877, skulle hvarje person, som direkt eller indirekt bevisades drifva
slafhandel, ådömas dödsstraff. Enligt khedivens dekret skulle däremot
slafhandeln vara tillåten ännu 7 år i Kairo och 12 år i Sudan; efter denna
tid skulle öfverträdelser i detta stycke bestraffas med fängelse.
Förgäfves hade Gordon upprepade gånger påpekat inkonsekvenserna i detta;
och likväl hade han fått i uppdrag att ’kufva slafhandeln!’»
Det var förnämligast de invecklade politiska förhållandena mellan
England och Egypten samt de däraf härflytande svårigheterna för en i
egyptisk tjänst varande engelsman, som nu förgiftade Gordons lif. De
skulle en gång på visst sätt bli orsaken till hans död.
En tillfällig ljusning åstadkoms emellertid därigenom, att Gordons
medhjälpare, Gessi, lyckades locka Zubairs son in i ett bakhåll och
besegra samt afrätta honom och 10 andra af upprorets ledare. Man
upptäckte därvid papper, som visade, att Zubair själf stått bakom alla deras
stämplingar. Han dömdes till döden, men fick likafullt lefva och
uppbära sitt årliga underhåll från egyptiska skattkammaren! Och så länge
»rofdjurspaschan» lefde, fanns ingen ro för Gordon, som varit orsaken
till hans sons död.
1879 i juni afsattes khediven, beklagad af Gordon, som var gamle
Ismail tillgifven. Då de slafhandelsvänliga paschorna nu åter kommo
till makten och Gordon icke kunde vänta sig något stöd af Ismails son,
den svage Tevfik, ansåg han bäst att nedlägga sitt ämbete, i synnerhet
som hans hälsa nu var så pass förstörd, att det skulle ha varit en säker
död för honom att kvarstanna i Sudan. (Gordon litade emellertid på,
att den tappre Gessi skulle fortsätta hans verk.)
Han lämnade också Egypten januari 1880 under befolkningens
högljudda afskedshyllning. Till en af »sina paschor», antagligen Nubar,
telegraferade han: »Mene, mene, tekel, upharsin!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
