Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»O, vore vi dock hemma, hvarest den tunga kampen är slut,
det heta arbetet förbi och lifvets krona vunnen; där våra ögon skola
skåda honom, den ende, som kände alla våra sorger, som bar med oss
alla våra pröfningar, som tröstade våra trötta själar! Är du trött? Det
var äfven han. Är du bedröfvad? Det var äfven han. Är du föraktad?
Det var äfven han. Är din kärlek försmådd, och vänder världen dig
ryggen? Det gjorde den ock mot honom — — —
Jag hörde en röst från himmelen säga till mig: skrif, saliga äro de
döda, som i Herren dö härefter; ja, säger anden, de skola hvila sig från
sitt arbete, — hvila från bekymmer, hvila från mödor och bördor, från
sorger, från tårar, från hunger och törst, från sorgsna suckar ur stackars
försvagade kroppar och ur kvidande hjärtan, som icke finna frid i detta
deras fängelse; hvila från krig och strid och hårda ord och domar. — — —
Sanden förrinner — dag och natt, natt och dag — korn efter korn;
skaka icke timglaset, utför ditt arbete här, — lid som han led — — —»
(Forts.)
Lydia Wahlström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
