Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Cecilia Bååth-Holmberg: Landsbygdsinteriörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 18
LANDSBYGDSINTERIÖRER.
bröderna som svärdotter, men i alla händelser var hon ju långt att
fördraga framför den fattiga Astrid. Han var därför snart ense med
grannfolket om saken. Men sonen var envis: Astrids mörka ögon och röda
kinder hade gjort starkt intryck på honom.
De gamle kommo då öfver ens om att taga honom med
öfverrumpling. Och nu kommer det groteska.
Svärföräldrarna in spe gjorde ett litet kalas, därvid det gick hett
till vid buteljerna; särskildt påfylldes glaset tidt och tätt åt den utsedde
mågen, hvars svaghet i det stycket var känd.
När han hunnit till ett visst stadium, infördes han alldeles
oförberedd af »svärmor» i det på lämpligt sätt ordnade — brudgemaket, jag
kan inte hitta på ett bättre ord, där den blyga bruden väntade honom!
I sitt omtöcknade tillstånd glömde han Astrid för den verklighet, han
hade så nära–-—–
I rummet näst invid sutto de båda paren svärfäder och svärmödrar
belåtna och mysande, och gubbarna drucko hvarandra till för det
lyckade påhittet.
Det dröjde inte länge, förr än saken var klar; det blef lysning och
bröllop — och barndop, och nu går den bleka hustrun som blifvande
mora i trähuset med de målade stolkarmarna på rutorna.
Men Emil läste lagen för alla parter, och du må tro, att det
smärtade honom att vara lagligt tvungen att lysa kristendomens välsignelse
öfver detta så kallade »kristligt äkta förbund». Nog är sådant hädiskt.
Nå, frågar du häpen — jag kan se, hur du spärrar upp dina blå
ögon — bli då ej sådana äktenskap olyckliga?
Nej ingalunda; i regeln visst icke; många bli proportionsvis lika
lyckliga som inom de bildade klasserna; ty den milieu, i hvilken sådana
personer lefva, är afpassad efter deras inre och yttre habitus, och
omedvetet ha de unga insupit sina fäders åskådningssätt. De uppfostras icke
till personligheter — framför allt uppfostras de, och minst kvinnan, icke
till personligheter i hög och verklig mening. Att handla på eget ansvar
i lifvet och trotsa gängse meningar och åskådningar, det förmå de ej.
Liksom du i historien sällan finner den enskilde bonden ha betydt något
— bönderna ha alltid uppträdt i flock och haft betydelse genom sin massa
— så gäller detsamma på detta område: den enskilde och hans hjärtas rätt
försvinna i den åt massan en gång gifna formen. Sådana karakterer,
som författarna skildra, ädla personligheter, som gå sina egna vägar, de
finnas icke inom bondeklassen; de finnas inom nationens bildade
medelklass, och sådana vill jag kalla för äkta adelsmänniskor.
Men kärlek, sådan bönderna kunna hysa den, kommer nog sedan,
efter giftermålet.
En gång väl sina egna, det vill säga befriade från svärföräldraoket,
sammangjutas makarna genom de gemensamma omsorgerna om hem och
ekonomi, ty hustrun kan dela mannens arbete på ett helt annat sätt, än
de bildade i de flesta fall kunna göra det. Tänk dig t. ex. en professor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
