Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - A. H.: Spansk nutidslitteratur. Några anteckningar. IV. D. Armando Palacio Valdés
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
SPANSK NUTIDSLITTERATUR. 24 I
bekymmer hopa sig öfver honom, och därtill kommer, att hans nya båt en
natt sliter sig och drifver till hafs, hvilket sedermera befinnes vara ett verk
icke af stormen utan af människohand. Dådet var planlagdt af Elisas moder.
I sin förtviflan öfver alla dessa motgångar och bekymmer söker José en tid
glömska i glaset, men han bekämpar snart frestelsen, och då Elisa är honom
trofast, nå de slutligen målet för sin lycka, ehuru det måste ske med lagens
hjälp. Bistånd lämnas dem äfven af en gammal fattig ädling, Don Fernando.
Teckningen af den godhjärtade D. Fernando är full af nobless, och
fiskartyperna, som gruppera sig omkring de båda hufvudfigurerna, äro i hög grad
originella. Den sträfsamma José och den intagande Elisa följes af läsarens
odelade sympati, och de präktiga skildringarna af fiskarbefolkningens lif, af
naturens fägring och hafvets stormar vittna om en skarp iakttagelse och en
fantasi af utpräglad lyrisk art, som gifver boken ett bestående konstvärde.
Den moderna spanska romanförfattaren förlägger företrädesvis scenen för
sina skildringar till sin egen hembygd, och så är också utom i tre fall
förhållandet med Sr. Palacio Valdés. I de två följande romanerna, Riverita 1886
och Maximina 1887, af hvilka den senare är en fortsättning af den förra,
har scenen förlagts till Madrid, och endast ett flyktigt besök göres i
Astu-ria, men detta besök är en af de bäst skildrade episoderna i dubbelromanen.
Miguel Rivera — alias Riverita — växer upp under en styfmors kalla
ögon, sättes i en collège, blir student, har några kärleksäfventyr, kastar sig in
i journalismen, gifter sig, blir enkling och slutar sitt lif i betryck och svårmod.
Sådant är korteligen Riveritas lif från vaggan till grafven.
Författaren får därvid tillfälle att visa det sociala lifvet i Madrid under
olika faser: hemlifvet hos Riveritas farbror, den rike Bernardo Rivera, där
kärlek och alla finare instinkter offras för högmod och konvenans; Riveritas
skolår, där elementarundervisningens alla brister blottas; journalistlifvet och
det ömkliga politiska komedispelet, där författarens humor ßir fritt spelrum
och når sin kulminationspunkt i skildringen af ett cortes-sammanträde.
När hjälten tömt den bittra kalken i Madrid, längtar han bort därifrån
och kommer till Asturia, där han gör bekantskap med en icke vacker, men
god landtflicka, Maximina, med hvilken han gifter sig — och därmed slutar
Riverita för att fortsättas af Maximina.
Hufvudpersonen blir nu asturiskan Maximina, Riveritas hustru, som,
införd i Madrid-lifvet, bibehåller sin medfödda grace, sin enkla, okonstlade natur
och rena dygd. Lyckan blir af kort varaktighet, Maximina tvinar bort i denna
för henne främmande luft och dör. Riverita, renad genom beröringen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
