Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOK ANMÄLNING AR OCH LITTERÄRA NOTISER. 253
oaflåtligt ma skåda hans strålar. Mitt hjärta hvilar stadigt på sitt stöd. Må
Atmu låta min kropp blifva fullfärdig på nytt, och må han öfverlämna den
åt Nehcbka. Må han förunna mig att landa i himlens horisont och hindra,
att jag dör i grafvärlden. Han gifve kraft åt min själ och glans àt min kropp,
han skänke ny stadga åt mina lemmar. Må Atmu föra mig på solens väg
orh må han tillåta mig antaga alla de gestalter, jag Önskar. Han gifve mig
min mun, att jag därmed ma tala. Han gifve mig att få återkomma såsom
solen hvar dag, så att, då jag mår väl, han mår väl och omvändt.
Mitt hår är Nun (himlaoceanen), mitt anlete solguden Ra, mina ögon
Hathor (skönhetsgudinnan), mina öron Apuat, min näsa guden i Letopolis,
mina läppar Anubis, mina tänder skorpiongudinnan Serk. Min kropp hvilar
pa sin plats, mina händer äro guden i Tmuis, min Öfverkropp är Neith, Sais’
härskarinna, min rygg är härskarne i (det egyptiska) Babylon, mitt underlif
är gudinnan Sechemit, mina länder äro Horus* öga, mina lår himlagudinnan
Xut. mina ben Ptah, mina fotsålor äro lefvande ureusormar, och ingen min lem
saknar sin gud. Thoth beskyddar mina lemmar, mitt kött är fullt af lif. Jag
gar ut om dagen, frambragt af Sechemit, född af Nut. Jag fyller det heliga
ögat, jag är ibis, som framgår ur Memfis. Jag har öppnat himmelen, jag
iiar öppnat jorden. Jag har tagit i besittning mitt hjärta, jag har tagit i
besittning mina lemmar, jag har tagit i besittning mitt bröst, jag har tagit i
besittning mina armar, jag har tagit i besittning min mun, jag har tagit i
besittning alla (mina) lemmar, jag har tagit i besittning offersaker af bröd, öl,
oxar och gäss, jag har tagit besittning af vattnet från den brusande floden,
jag har tagit i besittning mina Ögon på jorden, jag har tagit i besittning mina
ö^on i grafvärlden. Jag far mitt uppehälle af bröd, jag uppfriskar mig med
vatten ur Nilen. Jag »står» förmedelst bröd, jag »sitter» genom mjölk, jag
far mitt lystmäte på vin. Jag gifver (V) och mottager fläktar bland de heliga
jungfrurna. Jag är den store guden, som framträder ur grafvärlden.
Solguden Ras strålar och Amons fläktar, de äro jag för evig tid — jag,
Osiri-anen N. X.
O Ra! jag är din son. O Thoth! jag är din älskling. O Osiris! jag
är din afbild. O Hermopolis herre! jag är din verklige arftagare. O Horus!
0 stora gudakrets! O lilla gudakrets! Gif att mitt namn må växa i Thebe,
såsom växer Atmus, Öns herres, namn i Ön, såsom växer Schus namn i Ön,
såsom växer Tafnuts namn i Ön, såsom växer Sebs namn på »främlingorten»,
såsom växer Nuts namn i »Accasians palats», såsom växer västerförsten Osiris’
namn i Abydos, såsom växer Isis’ namn i Nifitr, såsom växer Horus’ namn
1 staden Butos ena kvarter, såsom växer gudinnan Butos namn i staden Butos
andra kvarter, såsom växer Nefthys’ namn i Ön. Jag träder fram, min själ
— Osirianen N. N:s själ — träder fram, omfläktad för evigt och beständigt.»
Föregående tämligen ordagranna öfversättning visar, huru som den döde
identifierar sig med solguden i dess olika former af den närvarande dagens
för- och eftermiddagssol samt morgondagens sol. Thoth, »de heliga ordens
herre», är den aflidnes nitiske ledsagare och, då denne säges genom sagde
gud triumfera öfver sina motståndare, sker detta väsentligen genom ord, d. v. s.
formler och besvärjelser. Hela urkunden betraktas f. ö. som ett magiskt
instrument, i hvilken egenskap den hade sin bestämda plats — under hufvudet
eller mellan benen — på mumien. Och syftet med magien var i detta fall
att bereda den döde möjligheten att i det kommande lifvet föra i viss mån
samma lefnadsordning, som här på jorden kan betraktas såsom idealisk:
egypterns föreställningar om den kommande existensen hvilade nämligen på
antagandet, att människan under densamma i det stora hela var samma fysiska
varelse som under jordevandringen, om också hennes verksamhetssfär blef vid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
