Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Lydia Wahlström: General Gordon. V–IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
egen längtan stod nu i själfva verket till det land, för hvars välfärd han
redan offrat så mycket, men han ville icke svika konungen af Belgien,
som i en annan del af Afrika erbjöd honom samma slags verksamhet,
som den han förut haft i Sudan. Då kom såsom en befrielse från all
tvekan engelska regeringens order till Gordon att verkställa utrymmandet
af detta sistnämnda land, enär den icke ville bära ansvaret för dess
styrelse under framtiden. Han var strålande glad, då han lämnade
England den 18 januari 1884, med en enda följeslagare, öfverste Stewart,
som han aldrig förr träffat, men som önskat att få tjäna under honom.
Uppgiften att utrymma landet och återgifva Sudan dess forna
oberoende var nu tämligen enkel och klar, men engelska regeringen hade
pa samma gång ställt Gordon till sin vasall, khedivens förfogande, och
detta gjorde förhållandena genast invecklade. Khediven återinsatte
nämligen Gordon vid dennes ankomst till Kairo och med engelska
regeringens samtycke i hans forna värdighet såsom generalguvernör, hvilket icke
bemyndigade honom att utrymma utan att reorganisera landet.
»Gordon kom sålunda till Khartum», säger förf., ena sidan i
egenskap af Englands fredsbud, å andra sidan som generalguvernör för att
hälla staden khediven till handa så länge, till dess man kunde öfverlämna
Sudan åt sig själft.» Och vid allt detta försäkrade engelska regeringen,
att Gordon kunde vara viss om så väl Englands som Egyptens kraftiga
bistånd. >Att Gordon litade på detta löfte, blef hans undergång.»
Hade man i stället rätt och slätt bedt honom lita på sig själf, skulle
han genast hafva koncentrerat all sin energi på Khartums utrymmande.
Nu bortskickade han visserligen den civila befolkningen, men fattade det
för öfrigt såsom sin uppgift att med trupperna försvara staden, tills den
utlofvade hjälpen anlände. Hela olyckan var att han måste tjäna två
herrar, af hvilka den ene höll på Sudans utrymmande, den andre på
dess bibehållande, utan att någondera uttryckligen vågade skilja sina
intressen från den andres. Gordon, alldeles i saknad af den
manövreringsförmåga, som utmärkte de herrar »emirer af Afghanistan», med hvilka
han hade att göra, lydde som vanligt endast direkta order och föll offer
för sin tro på sin regerings ridderlighet.
VI.
Efter att förgäfves ha sökt förlikning med den hatfulle Zubair, hvars
stämplingar han eljest hade skäl att frukta, afreste Gordon frän Kairo den
26 januari.
Den 18 februari uppnådde han Khartum och lät samma afton
anställa autodaféer på den förra egyptiska regeringens tortyrmedel:
prygel-redskap, skatteböcker och t. o. m. själfva fängelset, där 100-tals stackare
hittills försmäktat för obetalda utskylder. Han ville göra hvad han kunde
för att minska »folkets hat till de människor han kom för att rädda, hvilka,
ehuru oskyldiga till de egyptiska ämbetsmännens våld, dock i egenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
