Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Robinson: Religionsmötet i Chicago - III. De sexton sista dagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGIONSMÖTET I CHICAGO. 296
ningen eller möjligen med sådant folk, som ju åtnjutit en viss grad af
uppfostran, men företett opålitligt uppförande.
"Som det nu är, kan jag ej undgå ätt beklaga dem. Ty de komma
ej själfva från samhällets nedersta lager.
"Jag vet nog, att de skola såsom ett genmäle mot mig anföra Kristi
ord: ’Jag är ej kommen att frälsa de rättfärdiga, utan syndare*. Denna
idé är ju förträfflig, men näppeligen tillämplig, tyckes mig, på sakernas
nuvarande läge.
"Antag, utan afseende på nationalitet, att det i denna vida värld pa
hvart hundratal går två riktigt dåliga människor, det kan icke sägas vara
för högt tilltaget. Kinas befolkning måste enligt denna beräkning hafva
tusenden, tiotusenden af detta slags uslingar. Till och med Yao och Sjunn
funno sig för klena för uppgiften att verkställa hela mänsklighetens
fullständiga omdaning — än mer då missionärerna" —–"I fall alla
odugliga träd kunde genom någon naturförvandling varda furor och ekar samt
alla skadeörter sesamum och epidendrum; då hade Kristus ej sagt, att
solen går upp öfver goda och onda, regnet faller på rättfärdiga och
orättfärdiga. I den reflexionen är ingenting nytt och främmande. Med den ha
folken varit förtroliga från urminnes tider." — — "Hvad vise styresmän
kunna göra med människor är blott att skaffa dem tillträde till dygdens
och det passandes vägar men tillika afskräcka dem från snedsprång medelst
lagar och bestraffningar, allt i afsikt att betrygga åt hvarje individ så fri
lifsutöfning, som är möjlig utan intrång på andras rätt." — — — "Om i
hvarje kyrka en uteslutningslag funnes att tillämpa på hvarje sådan
medlem, som ställde till ofog eller idkade svek, så komme det att ha den
verkan, att religionen själf vunne i värdighet. Då bragtes kanske med tiden
folket i allmänhet och de till kristendomen omvända i stånd till en
ömsesidigt fredlig sammanlefnad; missionärerna förvärfvade aktning och tillit
både hos massan och medelklassen. Sedan nu dessa tvenne grupper vore
vunna, blefve det skol- och ämbetsmäns tur att söka deras umgänge. Och
när de väl börjat umgås med lärde och statsmän, så ha de förvärfvat sig
ett vida verksammare skydd, än några internationella fördrag äro mäktiga
att tillförsäkra dem." - -
— — "Doktor William A. P. Martin är den ende nu lefvande
missionär hos oss, som är van att besöka och besökas af hertigar, markiser
och höga statsfunktionärer samt umgås på jämlik fot med vetenskapsidkare
och ämbetsmän af rang. Sedan Schaals tid är han den ende missionär,
som åtnjutit denna undantagsutmärkelse. Och på denna grund hysa kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
