Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Robert Mörner: Ett och annat från Norge. Reseminnen. I–III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
sätt öfverensstämde ungefär med, hvad man är van att finna i en svensk sådan.
Den kost, som bestods därstädes, var dock för svenska förhållanden ovanligt
god och riklig; den oftast förekommande rätten var »multegröd», d. v. s.
hjortrongröt, hvilken läckra anrättning jag icke nog kan prisa; den delikata
getmesosten vill jag icke heller glömma; »fiskeboller» serverades ofta; lax,
renstek och ripa förekommo också, ehuru mera sällan.
Flera familjer med en viss bildning funnos bosatta i och omkring
Mo-sjöen, och, om än en del af dem stundom saknade den rent yttre belefvenhet,
som man i Sverige är van att finna hos människor i liknande
samhällsställning, märkte man dock snart, att de voro präktiga människor, hvilkas
vänlighet kom från hjärtat. Sällskapslifvet saknade stadgade former; man hade
t. ex. icke dågon föreställning om betydelsen af visiter eller förstod att bjuda
sådana gäster, som passade tillsamman. Af konversationsförmåga saknades
ofta nästan hvarje spår. Kom där en gäst på besök, kunde han göra en
klumpig bugning och sätta sig vid dörren, utan att någon af värdfolket
önskade honom välkommen, eller vare sig han eller någon annan på en god
stund öppnade sin mun. På tilltal eller förfrågningar gåfvos ofta så korta
och kärfva svar, att de i Sverige skulle uppfattats som en önskan att slippa
vidare tilltal. Jag var närvarande vid en danstillställning hos köpingens
apotekare; man dansade till kl. 5 på morgonen nästan utan några pauser, men
konversation mellan de dansande paren var tämligen sällsynt. Norrmännen
sakna också, hvart man än kommer, mycket af svenskens otvungna glädtighet
och yttre hjärtlighet. De äro mera fallna för att resonnera än för att
konversera. En synnerligen efterföljansvärd sed, som är allmän öfver hela Norge,
kan jag dock anföra. Det är att man bjudes på supé till ett bestämdt
klockslag tidigt på kvällen t. ex. 7 eller half 8, hvarvid man äter vid sittande bord.
Att äta så tidigt på kvällen är gifvetvis nyttigare än såsom hos oss kl. 11
eller 12; en redan afstökad supé verkar ovillkorligen en bättre stämning än en
nervös väntan på en sådan; och efter supéens slut finnes ingen bestämd
uppbrottstid, utan hvar och en kan följa sin egen önskan.
Jag hade ofta hört mina norska vänner säga, att bildade norrmän i regeln
vore högermän. Detta påstående hade jag alltid starkt betviflat, men fann
under min norska vistelse, att däri ligger ganska mycken sanning; och
särskildt fann jag uppe i dessa nordliga trakter bekräftelse därpå. Nordlands
amt, i hvilket Mosjöen är beläget, anses vara en af vänsterns starkaste
positioner, så stark, att någon egentlig högeragitation icke förekommer därstädes,
emedan den skulle vara nästan gagnlös. Vid valet i Mosjöen funnos omkring
500 röstberättigade; fanns bland dessa någon, som, om än i ringa grad, höjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
