Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Robert Mörner: Ett och annat från Norge. Reseminnen. I–III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 ETT OCH ANNAT FRÅN NORGE.
mycket på salt sill och sej, men denna föda anses så utomordentligt tarflig,
att man endast med svårighet kan få invånarne att taga fram den; något
begrepp om att halstra, koka eller steka sillen ha de icke. I förmögnare hem
i Norge lär sill endast undantagsvis förekomma, och, när jag i Arendal sade
mig tycka om sill och potatis, tog man detta till en början som ett godt
skämt. Pà de flesta ställen i Nordland kan man få en ypperlig mesost,
hvarjämte s. k. gummeost stundom förekommer. Den senare sammankokas af
komjölk, till hvilken man tillsatt en större kvantitet grädde, och har en
utomordentligt läcker smak. I fjällsjöarne förekommer en laxliknande fisk, s. k. öret,
hvilken man stundom kan erhålla, och som utgör en mycket delikat föda.
Kött har jag i efi norsk bondstuga aldrig fått, ehuru tillgången pä far, kor
och getter är riklig. Höns förekommer rätt mycket, men man har aldrig velat
slakta en höna för min räkning. Svin såg jag aldrig i det nordliga Norge.
Vefsensfjordens norra sida bildas till stor del af Ön Ålsten, pä hvilken
De syv söstre äro belägna, och på hvars norra strand den viktiga orten Sannäs•
öen, mötesplats för lokalbàtarne och kustbåtarne, ligger. Hit ankom jag med
en af de otrefliga lokalbàtarne kl. 12 på natten, i hällande regn, våt och
frusen. Enär det var min afsikt att företaga några fjällturer, rymdes allt hvad
jag medförde förutom min ytterrock i en sådan rekognoseringsväska, som
användes af svenska officerare. Kustbåten söderifrån skulle komma kl. 2, sa att
jag fann icke skäl att gå och lägga mig. Sannäsöen har ett hotell, hvarjämte
en af platsens större affärsmän mottager resande. En för mig okänd person
visade mig till dennes hus, öppnade den olåsta porten och visade mig in i
herrskapets salong, där jag fördref tiden med romanläsning ända till kl. Vs 6.
då ångbåten ändtligen anlände, och jag lämnade huset, utan att ha sett någon
af dess invånare.
Kustens allmänna utseende norrut är redan förut beskrifvet. Nordväst
om Ålsten ligger Dönnesön med mycket höga, ovanligt skarptandade
bergstinnar. Vàr uppmärksamhet fängslas nu under flere timmar af Norges näst
Jostedalsbräen största isfält, Svartisen, som har en utsträcknfng i norr och
söder at omkring 8 mil och hvars hemligheter ännu till stor del äro
outforskade. Ofta gå skridjöklar från denna is- och snö-massa ända ned till hafvet.
Vid Hestmandö passera vi polcirkeln. Det på denna ö befintliga fjället har
formen af en centauer och spelar naturligtvis en stor roll i traktens
sagotraditioner. Bland passagerarne på båten gjorde jag bekantskap med en
preussisk f. d. ryttmästare, numera godsägare, en ärevördig 75 års man, som kom
frän en resa i Sverige och nu var pà väg till Nordkap. Han kunde icke finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
