Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Fredrik Vetterlund: Atterbom före Upsala-tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atterbom före Upsalatiden (1790-1805).
Ett kapitel af cn biografi.
I.
Far man en vacker sommarmorgon å stambanan söderut från
Linköping, och har tåget från Mjölby station ånyo börjat ila fram genom den
skogrika östgötabygden, är det en behaglig syn, då landskapet plötsligt
vidgar sig och man ser en liten hvit kyrka fridfullt stå fram i morgonsolen.
Hon försvinner igen bakom träden, medan bygden fortfarande ringlar ut
sig för åskådaren från kupéfönstret. Men nu blåser tåget och stannar ett
par minuter vid Strålsnäs* station.
Stiger man så af och, följande ett sidospår, går tillbaka mot kyrkan,
passerar man förbi herresätet Stråisnäs till vänster med dess ståtliga allé
och ser så å nyo kyrkans svart-hvita huf stiga fram mellan träden på kullen.
Det är kyrkan i Åsbo, den socken, i hvilken Sveriges störste lyriker är
född och har tillbringat sin barndom.
Icke långt på andra sidan om kyrkan förgrenar sig därpå vägen och
leder till vänster fram till godset Grönlund, hvilket liksom Stråisnäs spelar
en roll i Atterboms senare biografi. Men följer man den högra
förgreningen utmed den mörka tallskogen och fördjupar man sig in i bygden,
kommer man efter en half mils vandring "bland dunkla hagar, gula tegar,
granberg" mellan dalens sädesfält, slingrande åar och massor af löfskog
omsider fram till komministerbostället Pålsbo.
Strax inom dess dörr finnes en brunpolerad sten, på hvilken
komminister G. G. A. Kernell — död 1882 — i redan till hälften utplånad
guldskrift har inristat dessa välmenande distika:
Atterboms vagga stod här, här såg han då först sina Blommor,
Om sin Lycksalighets ö drömde förvisso han här.
Ån ner i dal’n här om vår’n söka Blommorna skalden, sin älskling,
Och jag förtäljer dem då sagan om honom och ön.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
