Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Efter Leo Tolstoj: Gifves det en moral utan religion? II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIFVES DET EN MORAL UTAN RELIGION?
425
Från människans andra hedniska förhållande till världen, hvilket
uppställer som lifvets mål ett samhälle, d. v. s. ett visst antal individers välfärd,
härleda sig de sedeläror, som fordra af människan, att hon skall tjäna just
dessa individer, hvilkas välfärd erkännes såsom lifvets mål. Enligt denna lära
tillåtes njutandet af det personliga goda endast i den mån det vinnes af hela
den gemenskap, som bildar lifvets religiösa grundval. Från detta förhållande
till världsalltet härleda sig den grekiska och romerska världens sedeläror, enligt
hvilka individen hade att uppoffra sig för det allmänna; likaså kinesernas
sedelära. Ur samma uppfattning hafva också den judiska moralen —
underordnandet af egen välfärd under det utvalda folkets — samt vår tids
kyrkligt-statsliga sedelära utvecklats, som fordrar individualitetens uppoffrande för
statens bästa. Från samma förhållande till världen härrör äfven flertalet kvinnors
moral, hvilka offra sin individualitet för familjens och i all synnerhet barnens
välfärd.
Hela gamla tidens, liksom äfven delvis medeltidens och nyare tidens
historia är full af skildringar af denna familje- och samhällsmorals hjältedater,
och i vår tid inbilla sig de flesta människor, att de i egenskap af
kristendomens bekännare följa den kristna moralen, då de i verkligheten hylla den
hedniska moralen och ställa denna som ideal för det yngre släktets uppfostran.
Det tredje, det kristna, förhållandet till världen, består däremot i
människans erkännande, att hennes mål är att vara verktyg för en högre vilja till
uppfyllande af dennas ändamål. Ur detta människans förhållande till världen
framgår alla högre af mänskligheten kända sedeläror, såsom Pytagoréernas,
Stoikernas, Buddhisternas, Brahmanernas, Laosisternas i deras högsta former
samt den kristna i hennes sanna betydelse, med hennes fordran, att vi skola
afsäga oss vår personliga vilja och välfärd, icke blott vår personliga välfärd,
utan äfven familjens, samhällets och statens för att fullgöra den i vårt
medvetande uppenbar vordna viljan hos den, som skickat oss hit i världen. Från
detta, det andra eller tredje förhållandet till världen eller till dennas ursprung
härleder sig den moral, som i själfva verket gäller för hvarje människa, —
hvad hon så än må bekänna och predika såsom sin moraluppfattning.
Den människa, hvilken ser det väsentliga i sitt förhållande till världen i
vinnandet af det högsta goda för egen räkning, må orda aldrig så mycket om,
att hon finner det moraliskt rätt att lefva för familjen, samhället, staten,
mänskligheten eller för fullgörandet af Guds vilja; hon må vara skicklig i konsten
att förställa sig för andra — det verkliga motivet till hennes handlingar
kommer alltid att blifva endast hennes eget bästa, så att, om hon står inför
nödvändigheten af ett val, hon ej uppoffrar sin personlighet för familjen, staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
