Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - C. N—n: De nittio dagarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NITTIO DAGARNA.
463
dagars öfningar, gjorde man litet hvarstädes mycket väsen af dess
framsteg, och gäller detta så väl officerarne som tidningarna. Orsaken
härtill är ganska lätt funnen. De raska och lifliga beväringsmännen, som
stodo på en betydligt högre utbildningsståndpunkt än de förutvarande
femton- eller till och med tjugofemdagars beväringarna, gåfvo åt den
indelta truppen ett uttryck af föryngring, som grep denna trupps förare,
och då härtill kom det inflytande, som nyhetens behag alltid utöfvar, så
var lofsången snart färdig, och den utbasunades väldeligen åt alla håll,
och många funnos, som i sin hänryckning talade om möjligheten att
undvara hela stamtruppen. Men så fick man sofva på saken, sofva goda nio
månader, och sedan man rekrytbildat en ny årsklass och i de gamles led
fick återupptaga rekryterna från fjolåret, stadgades ett betydligt lugnare
omdöme, och detta torde också i allmänhet inträngt i medvetandet på
beväringsmännen själfva, och det har fått sitt uttryck i tidningar af olika
färger.
Från alla håll och från alla vapen och truppslag vitsordas också
beväringens uppförande och hållning såsom de allra bästa, och dessa
vits-ord gä igen i regements- och fördelningschefernas officiella berättelser.
Öfver allt har beväringsmännen arbetat med lif och intresse, och vid
infanteriet och artilleriet lika väl som vid kavalleriet och flottan och öfriga
truppslag har han tillägnat sig alla de färdigheter, som rimligtvis kunna
begäras af honom under den tid, som stått honom till buds.
Granskar man infanteribeväringens ståndpunkt vid slutet af första
årets möte, torde man komma till ungefär följande utslag:
Efter 68 dagars rekrytskola står beväringsmännen pä ungefär samma
ståndpunkt som den rekryt i hvilken utländsk armé som helst, hvilken
efter tre eller fyra månaders öfning ingår i kompaniet. Att han kan göra
detta, oaktadt hans utbildningstid är något kortare än de andras, beror
pà det ytterst intensiva arbete, som just till följd af tidens korthet
nedlägges under våra vapenöfningar, pä den hos oss större tillgången på
befäl för rekryterna, på den för öfningarna gynnsamma årstid, under
hvilken de bedrifvas — i utlandet sker rekrytutbildningen midt i vintern —,
och först och sist på vårt folks höga bildningsståndpunkt, på dess
homogenitet och på dess goda militära anlag, ty, säga hvad man vill, man
far söka efter ett sådant soldatmaterial som det svenska. Men om
likheten hittills varit fullständig, så framträda nu olikheterna. Efter afslutad
rekrytutbildning genomgår den utländska soldaten utbildningskursen
genom alla enheterna från kompani till armékår under en tid som,
uppehåll frånräknade, kan anslås till ett halft är, och sedan får han ännu en
gång göra om samma tur och kanske en gäng till. Och allt detta skall
var man tillgodogöra sig under ett tjugutvå dagars regementsmöte. Man
mäste erkänna, att någon jämförelse icke längre är möjlig att anställa.
Vår beväringsman fär under ungefär tio dagar lära känna tjänsten
inom kompaniet och dess mångskiftande åligganden, hvarefter han under
en vecka får deltaga i öfningar i bataljon och regemente, men under hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
