Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - C. N—n: De nittio dagarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
465
var nöjd, endast kompanierna och bataljonerna med insatt beväring höllo
något så när ihop under en dags eller några dagars anspråkslös
manöver. Nu åter bildar man redan från regementsmötets första dag
kompanierna af både stammanskap och beväring, och man fordrar, att dessa
kompanier skola vara vuxna alla de uppgifter, som kunna tillkomma
dylika afdelningar. Och till en del hafva de uppfyllt dessa fordringar,
såsom redan blifvit framhållet, men delvis hafva brister fortfarande
låtit sig märka, brister, som måste afhjälpas, om vi med hopp om
framgång skola kunna möta europeiskt utbildade trupper. Och medlet
härtill är snart funnet; det utgöres af ökad öfning för beväringen. Att
denna öfning icke kan sättas lägre än ett år eller i det närmaste ett år,
torde vara tydligt af allt, som yttrats i denna fråga, men man torde också
med trygghet kunna säga, att med hänsyn till våra förhållanden den icke
behöfver tagas till längre. Och med så pass lång öfning för gemene man
kan stamtruppens styrka minskas till det antal, som erfordras för att
rekrytera underbefälet och att bestrida vissa befattningar, som kräfva mera
yrkesmässig utbildning.
Med några års ytterligare insikt i de goda verkningar, de nittio
dagarna medföra, och de brister, som vidlåda så väl det unga manskapet
som det allt för gamla, skall denna förändring säkerligen framkallas af
sig själf, och lyckligtvis ställa sig nu mera inga verkliga ekonomiska
hinder i vägen för öfvergång till en modern härordning, ty en dylik torde
icke medföra synnerligen högre kostnad än den brokiga härsmakt
kräfver, hvilken vi för närvarande äga, och hvars brister trots förbättringarna
icke kunna öfverskylas. Det mesta af de ökade kostnaderna torde redan
nu tarfvas, ty, såsom strax skall visas, uppställa redan de nittio dagarna
åtskilliga fordringar, som icke alls eller allt för litet blifvit tillgodosedda.
Den kanske betydelsefullaste kostnadsökningen framkallas emellertid af
truppernas härbergerande, men härvid komma ju städerna beredvilligt
till mötes, och den årliga amortering, som skulle erfordras för
återbetalande af ett för ändamålet upptaget lån, blefve sannolikt icke
afskräckande stor.
Den första fordran, de nittio dagarna uppställa, gäller ökad öfning
i större truppenheter. Förr, då beväringen icke kunde medtagas på
större fälttjänstöfningar, och då massan af arméens personal länge
kvarstod i tjänst, kunde man möjligen inskränka de större, gemensamma
öf-ningarna till endast då och då förekommande, fast än detta i alla
händelser var betänkligt; nu åter kan en sådan åtgärd ingalunda försvaras.
Xu fordrar hänsynen till arméens användbarhet, att hvarje beväringsman
åtminstone en gång under sin tjänstetid får deltaga i en fälttjänstöfning
tillsamman med trupper af andra vapen, och dä han endast ett år är
inkallad till truppöfningar, följer häraf tydligt, att öfningar i större
omfattning måste äga rum hvarje år. Och hvart vi än vända blicken, till
stora eller små stater, finna vi, att den årliga öfningsserien alltid afslutas
med öfningar af alla vapen förenade, hvarvid någon del af krigsmakten
Svensk Tidskrift 189J. 8. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
