Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Hellen Lindgren: Sommarstudier i svensk poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487 SOMMARSTUDIER I SVENSK POESI.
De locktoner, som höras af de unga poeterna, afsedda att vinna hjärtan, ha
alltför ofta i sekelslutet denna falska klang af tillgjord känsla. För gud Eros’
skull, som du väl ändock, unga skald eller skaldinna, ej vill förtörna, akta dig
att förvandla poesiens religion till en läpparnas dyrkan, en munnens bekännelse.
Må du gärna öfva din rasvilla ungdom på flyktig kurtis med vetenskapen, det
är ej sà farligt att humbuga med vetenskapen, du skall blott lyckas förföra
svaga hjärnor och skall i sinom tid bli näpst — farligare är det att vanhelga
känslan och hyckla med hjärtats språk. Det är lifvet själf, du då förgriper
cig emot, det djupa allvaret hos det, som borde vara en lifsbekännelse, är
det som du försyndar dig emot, ty äfven poesien är en helgedom och att icke
hilla denna helgedom helig och obesmittad af världen, är att besudla det bästa
hos människan. Det är en plikt att uttrycka hvarje känsla så rent du kan,
renare kan ingen fordra, ty man kan ej gifva mer än man har. Det är en
plikt att pröfva sig själf och icke taga en pose eller uttrycka mer än man känner:
allt detta afskyvärda är sentimentalitet, hyckleri och retorik, med hvilka vackra
namn det än må kalla sig. Och nu nog med förmaningar. De ha tillkommit
ej utan tanke på farliga tidsströmningar och varnande skeppsbrott vid alltför
djärf poetisk seglats, där toppseglet slog båten öfver ända utan att man
därför bör påstå, att ej båten vid försiktigare segling kunnat hälla sjön.
Heidenstam och Levertin äro bada äkta i sina stämningar, inga
förkonstlingsskalder. Det finns dikter hos bäggedera, där månget uttryck kan vittna
om tendenser till manér, nyhetsmaken och experimentering, för
detaljgranskningen skall mången dikt stå sig slätt, men som personligheter stå de klara
och utpräglade, det är ett hjärta och en individualitet, som talar hos bägge.
Och likväl kommer den ofvan angifna osäkra frågan ärligt och
uppriktigt från mången mun och man önskar en förklaring, så godt en sådan kan gifvas.
Låt mig försöka att tolka några af grunddragen i Heidenstams skaldefysionomi.
Heidenstam står i sina sista dikter för mängden svårfattlig mest därför,
att motsatserna i lifvet denna gång hos honom tagit formen af våldsamt
kämpande lifsmakter, af jättelika, halft spöklikt hotande tankar, som rifvas om
världen och människorna som stridande atleter. Nog är han visserligen nu
som förr — som vi minnas från Vallfarts- och Vandringsår, hans första
diktsamling — den döende skönhetsvärldens trotsiga kämpe, lifsmodets förkunnare,
men han är det mera tvekande, mera undantagsvis. Väl kan han ännu som
i Höstsång förklara krig mot alla elegiska höstpoeter, likasom han gör det mot
fromhetens hänghufvuden, och utbrista:
Hur stora starka kar’ar,
som dricka öl och äta stek,
Svensk Tidskrift 189f. 8. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
