Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Carl Nissen: Solens barn. Skizzer från gamla Peru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502 SOLENS BARN.
tagas från vakternas bågar — det är på detta ögonblick han räknat — och
dyker blixtsnabbt ned i vassen.
Ett regn af pilar slår ned på den plats, där han försvann, och femton
till tjugo krigare störta sig i vattnet för att fånga rymlingen. Utifrån höres
ett halfkväfdt skri, följdt af ett stönande. Peruanernas alltid träffsäkra bågar
ha sändt den flyende sin varnande maning.
Vakternas signaler och rop kalla till stället allt flere höfvitsmän och
soldater, medan fångarne uppe på slätten till hälften resa sig ur sina hvilande
ställningar och slött följa rörelsen vid stranden. En officer har tagit befälet
därnere, och snart är den illa sårade krigaren bragt i land. Som en löpeld
går det då genom lägret, att den fångne höfdingens broder sökt rymma och
blifvit gripen.
De underkufvade strömma till och åse dystra, huru den afhållne unge
mannen blodig och nedsölad bäres genom lägret. Småbarns skrik och
kvinnors klagorop blandas med höfvitsmännens högljudda befallningar.
Den döende bäres fram till ett af de få träd, som enstaka växa pä slätten.
Soldaterna drifva fångarne tillbaka, alla utom en — en ung kvinna ännu halft
ett barn. Hon tränger sig igenom leden, kastar sig framför den döende och
slår förtviflad sina armar ikring honom. Hennes sorg är som hela hennes
natur häftig och hejdlös. Genom den tunna klädningen, som räcker blott från
bröst till knä, ser man den unga, ädelt formade kroppen skälfva och rycka,
medan pinglet af guld- och pärlsmycken i hår, kring hals och armar ledsagar
hennes rop af smärta.
Den befölhafvande peruanen, som med en blandning af undran och
medömkan åsett uppträdet, söker skilja den unga kvinnan från krigaren och söker
samtidigt lugna henne med några goda ord. Fången tages omsider ifrån henne
och bindes vid trädet; enligt incas lag, som är bjudande sträng och i detta
fall lika drabbar hög och låg, måste han genast dö.
Peruanska trupper omgifva på tre sidor stället; på den fjärde som vetter
åt floden, finnes blott trädet med den bundne. Tjugo bågskyttar kommenderas
fram, lystringsordet ljuder, och den döende är befriad från de gräsliga plågor,
som krampryckningarna i anletsdrag och lemmar förut burit vittne om.
Å de små kullarne på slätten ha fångarne varit stumma åskådare till
afrättningen, som försiggått så snabbt, att nu en viss häpnad hos dem blandas
med sorgen — helst de väntat ett upprepande af den tortyr, de själfva plägat
bruka mot krigsfångar.
Peruanerna draga sig tillbaka till skogsbrynet, och liket öfverlämnas af
en officer med några deltagande ord till de fångnas höfding. Den dödes bro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
