Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - A. H.: Spansk nutidslitteratur. Några anteckningar. VI. Doña Emilia Pardo Bazán
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544
SPANSK NUTIDSLITTERATUR. 544
endast dragit sig tillbaka för att lämna första platsen åt våra dagars särskilda
dygder. En inre röst säger oss, att om vår tid än är fylld af oro, sorg,
ovisshet, tvifvel, så voro icke heller gångna tider af större lugn; och om vi
med oförvillade blickar skåda in i forntiden, utan att påverkas af afståndets
hägringar, skola vi — helt naturligt — finna där mera barbari och mindre
kristlig anda än i den tid vi nu genomvandra.»
Klart framhåller förf. dualismen i medeltidens Italien, där »det gamla
Romas fantom ännu sväfvade öfver de ställen, där det nya kristna samhället
tagit sitt hemvist» — och Dante är den trognaste spegelbilden af sin tid, det
mest lefvande uttrycket för denna dualism.
Hennes uppfattning af Beatrice är originell — kanske ny — och bör
därför icke här förbigås. Beatrice är, enligt förf., prototypen för en
»förståndskärlek», hon är Dantes Dulcinea. Förf. gör en exakt parallell mellan
föremålet för Don Quixotes och Dantes kärlek. Om Beatrice — likasom Dulcinea
— någonsin existerat betyder föga, hufvudsaken är, att hon var
personifikationen af allt skönt, ädelt, kärlekens finaste blomma. De misstaga sig mycket,
som i Beatrice se något bevis på tidens höga tankar om kvinnan. Tvärt om,
denna tids ringaktning för kvinnokönet var så stor och allmän, att kvinnan
måste, som Beatrice, afklädas allt af världslig art, allt jordiskt, alla kvinnliga
former måste ersättas af alla fantasiens smyckningar, för att hon skulle blifva
ett värdigt ideal.
Den psykologiska studien af Tassos konstnärspersonlighet är gjord med
en varm medkänsla, som i synnerhet framträder vid skildringen af hans
vansinne, hvartill förebud icke saknats redan under hans barndom, och chevaleriet
och korstågen inspirera förf. till målande, färgrika skildringar.
Den varma beundran för Dante och det innerliga deltagandet för Tasso
hindra ej förf. att göra en objektiv analys af Milton, om än dennes puritanism
ej kan tilltala förf. i samma grad som de båda katolska skalderna.
»Milton, protestanten och puritanen, befäster i vårt hjärta och i vår
latinska fantasi den katolska andan. Milton, tolken för ett ideal, som ej är
vårt, för oss med fördubblad kraft mot vårt oföränderliga ideal.»
För att rätt förstå Milton anser förf., att man måste noga studera de
två »episkopala och puritanska sekterna», som under hans tid stredo om
själarna och den politiskt-religiösa suprematien i England, men det oaktadt blir
för henne Milton ej annat än snillet i ett visst land och i ett visst moment i detta
lands evolution, under det att t. ex. Shakespeare för henne är snillet för alla
land och för alla tider. Trots den högre grad af sympati förf. har för Dante och
Tasso är Senora Pardo Bazåns Milton emellertid förlänad en stoisk grandezza.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
