Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - A. H.: Spansk nutidslitteratur. Några anteckningar. VI. Doña Emilia Pardo Bazán
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54»
SPANSK NUTIDSLITTERATUR. 554
ställning såsom lärarinnor eller dylikt, blifva en massa hedervärda misses,
döttrar till clergymen, romanförfattare, ur hvilkas aldrig tröttnande pennor flyta
volym efter volym i färglös stil med invecklade händelser såsom knutar i en
trasslig härfva .... Den engelska romanen har hos oss (spanjorer) i dag
många officiella beundrare, månne lika många läsare också?» frågar sig Senora
Pardo Bazån.
Öfversikten af den spanska romanen inleder förf. med följande ord: »I
England och Frankrike har romanen ett / går; här i Spanien endast ett i
förgår ..... Här veta vi icke mycket om våra fäder, vi påminna oss endast
vissa förfäder af fullblod, af Cervantes’, Hurtados, Espineles’ o. s. v. släkte.
Det vill med andra ord säga, att i Spanien finnes ingen annan roman än
guldålderns och den som blomstrar i dag.»
Med detta i dag menar Senora Pardo Bazan såväl romanen under
Isabella II som den, hvars gryning förlägges till revolutionen 1868. Den första
var i öfvervägande grad en optimistisk realism med drag af romantik, den
senare är realistisk, eller om man så vill naturalistisk, och bryggan mellan båda
är Pedro Antonio de Alarcön.
Det s. k. guerra de la independencia, den kamp som 1808 börjades mot
Napoleon, framkallade stora lyriska skalder, men ej förr än romantiken gjort
sitt intåg i Spanien, kan man tala om romanens pånyttfödelse. Med W alter
Scott började den historiska romanens herravälde på andra sidan Pyrenéerna.
Om den spanska romanens utveckling därunder samt den påverkan den rönt
af George Sand, Eugene Sue m. fl. ger förf. en ingående analys.
Såsom Walterscottismens representanter uppräknar hon Espronceda,
Mar-tfnez de la Rosa, Gil, Escosura, Cånovas del Castillo, Vicetto, Villoslada,
Fer-nåndez y Gonzålez. George Sand har haft en lysande rival i Gertrudis
Go-mez de la Avellaneda och Eugene Sue sina lärjungar i Pérez Escrich och
Ayguåls de Izco.
Med Fernån Caballero och Trueba tog la novela de costumbres sitt
inträde, under det att Selgas skildrar det moderna lifvet i de stora städerna,
humoristiskt och kvickt i Alphonse Kärrs genre.
Bryggan mellan dessa och nutidens författare är, som ofvan sagts,
Alarcön, genom hvars död idealismen förlorade sin mest framstående kämpe.
Valera är visserligen idealist, men han är enastående och »skall aldrig bilda någon
skola, emedan han är svår att imitera».
»Den djupaste klyftan», fortfar förf., »som skiljer Valera från den profana
hopen af imitatörer är hans rena och eleganta diktion, ett lån närmast från
mystikerna. Det är med dessa som mönster, som Valera icke blott har ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
