Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Bokanmälningar och litterära notiser - Sveriges vittra storhetstid (Hellen Lindgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5^4
Hellen Lindgren: Sveriges vittra storhetstid 1730—1850. Förra delen. 1. Frihetstiden. —
Stockholm 1895, P. A. Norstedt & Söner.
Litteraturhistorien har på de senaste åren undergått en väsentlig
förändring, icke blott i de stora länderna, utan äfven här hos oss i norden. Från
att vara konstruerande har den allt mer öfvergått till att bli undersökande,
från att vara betygsättande till att bli förklarande. I stället för att bedöma
diktarne efter deras böjlighet att kunna graderas in i rangskolan pä ett
system — som ofta tillkommit långt efter dem och deras verk, har kritiken med
allt större samvetsgrannhet sträfvat efter att lära känna de förutsättningar,
under hvilka de verkade, den kulturella milieu, hvari de lefde och i dess
egendomligheter finna förklaringen till deras egna. Deras storhet har sà
småningom börjat ej att mätas efter ett dödt schemas måttstock, utan ställas in i
perspektivet af deras samtids, ej så att de, som varit dennas gunstlingar, precis
alltid fatt detta sitt gunstlingsskap sanktioneradt, men så att den största
gärden af beundran och tacksamhet ägnats dem, i hvilkas diktning deras samtids
lif och känslovärld mest kraftigt och pregnant återspeglats, dem, som gifvit
det rikaste och fullaste uttrycket för det, hvartill deras samtida, om än för
mängden individer omedvetet, sträfvade.
Litteraturhistorien blef på detta vis kulturhistoria. Bakgrunden spelade
en viktig roll i den bild, litteraturhistorikern tecknade. I stället för att vara
ett schematiskt rutnät, hvari skaldens porträtt linjerades upp, eller en stramalj,
där hans hufvud broderades in, blef den än en figurrik historiemålning, med
hans bild i första planet visserligen, men också många andra i de bortre, än
ett landskap, hvars stämning kastade ett återsken öfver den stämning, som låg
utbredd öfver hans egna drag.
Detta senare, naturens, den rent yttre milieuens inverkan pä folklynnet
och därigenom medelbart på diktarlynnet, drefs kanske till och med väl långt
hos en del i Öfrigt verkligt banbrytande kritici såsom Taine. Likaså kan det
ej heller nekas, att den empiriska och analyserande metoden i fråga om
diktarens samband med den milieu, hvari han lefde, af t. ex. Georg Brandes sà
till vida drifvits till en viss ensidighet, att han ej blott ställer personligheten
i ett allt för slafviskt beroende däraf, utan äfven låter detta beroende mera
referera sig till de yttre och tillfälliga än de inre och väsentliga dragen i
tidens lynne.
Hit till oss komma de andliga liksom de sociala och politiska
strömningarne i regeln något sent, men också i regeln utan de stora öfverdriften de
understundom ha i de länder, som sett dem födas, speciellt innan de ännu
hunnit sätta sig och klarna. Så är fallet äfven på det litteraturhistoriska området.
Den empiriska och förklarande metoden där har för några år sedan användts
förträffligt, lugnt och sansadt i Schücks stora litteraturhistoria. Den har nu åter
tillämpats på ett sätt, som visar lika mycken vetenskaplig mogenhet och skärpa
som konstnärlig blick af Hellen Lindgren i det arbete, hvars titel ofvan anförts.
Hellen Lindgren är redan, utom genom sin verksamhet som
litteratur-och teaterkritiker i den periodiska pressen, fördelaktigt känd genom sitt i fjol
utgifna arbete »Vittra stormän, kritiker och porträtt». Genom det arbete, hvars
utgifvande nu börjat, torde han, om fortsättningen häller hvad början lofvar,
själf på ett varaktigt sätt ha inskrifvit sitt namn i vår litteraturhistoria.
Han anger i det företal, hvarmed han försett arbetet, uttryckligen den
metod, han däri ernår följa, att han hos diktaren fr,ämst vill söka skildra,
människan sedd i förhållande till sin omgifning och på denna grund ge en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
