Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Bokanmälningar och litterära notiser - En uppfostrare, Resan hem (Ola Hansson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOK ANMÄLNING AR OCH LITTERÄRA NOTISER.
5»7
Den stora krasch i studentkretsen, hvarmed i:sta delen slutas, är icke
utan en viss gripande kraft och mycket lefvande skildrad. Äfven är andra
delens första kapitel. »Ut», som beskrifver Truls’ ensamma landsbygdslif, när
krediten tagit slut och ett fortsatt studentrummel omöjliggjorts, rikt på vackra
naturstämningar och känsliga själsinteriörer. Att O. H. på grund af sin
härstamning har särskildt goda förutsättningar att träffsäkert teckna skånska
bönder äfven med deras icke alltid älskvärda drag, är kändt och erkändt.
Men hvilka longörer! Huru tecknas icke naturscenerier, personers gester
och uppträdande, husliga stillebenstaflor om och om igen i samma ord och
med samma färger! Icke ett spår af komposition finns i O. H:s böcker, öfver
hvilka en tröttande monotoni breder sig, icke minst därför, att man far ett så
starkt intryck af att de äro dagböcker, själfbekännelser, liksom Strindbergs
»Tjänstekvinnans son» m. fl. Och under denna förnimmelse erfar man en
viss undran öfver att Truls, då han blickar tillbaka på sitt platta
studentorgie-lif, »icke ville vara minnet därom förutan; han ville icke, att han icke lefvat
detta lif. Men slut vore det; doften vore borta, den härliga stämningen!»
Att »Resan hem» och »En uppfostrare» i väsentlig grad innehåller förf:s
själfbekännelser, har man full rätt att sluta äfven däraf, att han ofta ger
uttryck åt den harm han känner mot dem, som kritiserat hans böcker eller eljest
ej nog uppburit honom, och gamla kamrater liksom motståndare porträtteras
mer eller mindre trovärdigt samt ytterst ogeneradt »på detta numera icke
ovanliga sätt».
Lika litet som O. H:s böcker äro några konstverk med hänsyn till motiv
och komposition, lika litet äro de det till stilen. Ytterligt bred är den samt
till den grad uppblandad med danska ord och vändningar, att O. H. svårligen
kan med rätt göra anspråk på att kallas en svensk skriftställare. Att genuint
skånska ord upptagits, är väl intet fel, men nog torde en uppsvensk behöfva
eftersinna en smula hvad som t. ex. menas med, att »Truls gick igenom
trälågan ut i trädgården», hvarifrån han såg hushållerskan gå och »ställa» vid
spiseln. Man undrar, om det är en ny Sigurd, som genom något slags
vafur-logar spränger fram till sin Brynhild. Men »trälåga» betyder helt enkelt
»trädgårdsdörr».
Mrs Egerton ser, såsom förut är sagdt, i O. H. den, som i litteraturen
brutit en ny bana genom att odla den »fysiologiska mysticismens» mark.
Några utdrag ur »Resan hem» torde kunna ge en svag föreställning om den
utsökta smak och det bottenlösa tankedjup, som O. H. härvid afslöjar:
"Han vaknade upp och fann sig stirra på utanskriftens bokstäfver, kände med samma
en verklig, vanlig konkret lukt: lukten af en mänsklig hud, samt en hand gripa om sin egen,
en lång smal hand, hvilken grep och sög och höll fast — fröken Claras." — — —
"I nästa ögonblick visste han, hvad det var: en annan människas personlighetslukt, detta
som icke kan gripas, men som utgör kvinta essentia af physis och psyke tillika hos en
varelse." — — —
"Truls drog henne till $ig, lutade sig ned emot hennes fulla bröst: det steg som en
ånga upp ikring honom, barn- och jungfrukroppens mjölkdoft." — — —
"Den rätta salvan för såriga känslor och inflammerade nerver." — — —
"Liksom de skulle kunna lura oss, som sett kvinnan naken och som skurit och karfvat
i hennes hemligheter, med några instuderade fasoner och toiletter! De lukta ändå hvar och
en på sitt sätt."–-
"Hon var drömmen för honom, och hon var verkligheten för honom, den kroppvordna
drömmen och den diktvordna verkligheten, drömmen och verkligheten i en ung flickas gestalt,
hvilken i sin varma blondhet var ett med hans egen jungfruliga rasinstinkt." — — —
En oförtäckt sensualism slår emot en ur O. H:s böcker, krass och kärf,
utan en skymt af den poetiska doft, hvarmed andra författare af samma skola
understundom söka att försötma odören, deras »personlighetslukt». I O. H:s
broschyr »Materialismen i skönlitteraturen», en ganska förtjänstfull småskrift
både till form och tankegång, drager han i härnad mot naturalismen i bok-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
