Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Frans von Schéele: Den kristligt-sociala rörelsen i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ _ _DEN KRISTLIGT-SOCIALA RÖRELSEN I TYSKLAND. 609
stränghet. Åtminstone i det yttre upphörde så godt som
socialdemokratiens verksamhet. Dess föreningar upplöstes; dess tidningar nedlades
med några få undantag, hvilka med tamare innehåll sökte vegetera. Med
socialdemokratiens offentliga * agitation upphörde ock det kristligt-sociala
partiets öppna motagitation.
Den demokratiska prägel, som Stöckers verksamhet under 1878 bar,
slog snart om i en mera konservativ. De motiv, som ledde härtill, voro
flera och olikartade.
Under inflytandet af socialistlagen grodde och utvecklades hos de
lägre folklagren i Berlin ett tyst och bundet, men därför icke mindre
djupt hat mot den öfverklass, som beröfvat dem den politiska
yttranderätten. Misstänksamheten mot allt, som bjöds af medlemmar af denna
öfverklass, blef allt större och större. Så gick den ene efter den andre
af de förut socialdemokratiska arbetare, hvilka Stöcker vunnit för sitt
parti, ut ur detsamma. Men samtidigt rekryterades dess led i stället ur
handtverkarnes, småköpmännens och de lägre tjänstemännens kretsar.
Snart vunno dessa nykomlingar i partiet öfvervikt, och så blef detta ej
längre en sammanslutning af storindustriens arbetare utan förnämligast af
småborgare. Sommaren 1880 hade denna förvandling fullständigt
försiggått och tog sig äfven uttryck i förändring af partiets namn. Det
kallade sig hädanefter ej för det kristligt-sociala arbetarepartiet, utan blott
det kristligt-sociala partiet. Men därmed blefvo ock småborgarnes
intressen de dominerande. De, hvilka dessa ansågo såsom sina närmaste
fiender, voro hvarken kapitalismen eller socialdemokratien utan
innehaf-varne af de bazarer och storbutiker, hvilka med sin konkurrens för hvarje
dag allt mer och mer tryckte ned handtverket och den lilla handeln —
d. v. s. framför allt judarne. Och så vardt af det kristligt-sociala partiet
ett antisemitiskt parti.
Stöckers egna sympatier och antipatier fördes ock af andra motiv
ät samma håll. Såsom socialist hade han från början sett sin farligaste
motståndare i Manchester-skolans män. Mot dess falska liberalism hade
hans kamp ytterst och djupast varit riktad, äfven då förhållandena
närmast kom att ställa honom i förpostfäktningarna mot socialdemokraterna.
Och denna frihandelsdoktrin, af hvilka tillämpades och predikades den
med sådan hänsynslöshet som af de judiska köpmännen och den i deras
händer varande Berlin-pressen! Såsom kristen säg han ock i samma press
sin hätskaste motståndare. Och såsom varm tysk patriot — en
egenskap, som det är orättvist att frånkänna Stöcker — måste han ock känna
sig i opposition mot de kosmopolitiska judarne. Kom så därtill
partimedlemmarnas allt starkare påträngande, och man bör väl kunna förstå,
huru Stöcker kom till att blifva antisemitisk agitator.
Det var den 19 September 1879 som han såsom sådan uppträdde
på partiförsamlingen och för första gången sammanhängande och
principiellt behandlade judefrågan under rubriken: »Våra fordringar gent emot
Svensk Tidskrift iSpj. 10. 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
