Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Kristofer Randers: Svensk lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
629
skall i fjärran framtidslandet
härligt hägra dig emot.
Då du mäktat att betvinga
sista drömmen i ditt sinn,
skall den rena rymden ringa
helgens ljusa morgon in, —
og »Höstsång», der danner et saa slaaende Modstykke til Heidenstams
foranciterede, af frodig Livslyst og overmodig Trods struttende Digt med
samme Titel. For ham er Hösttiden Fienden, som dræber Livet og skal
beseires. For Hedberg er den Vennen, der kommer med Fred, og hvis
kjølige Klarhed han priser fremfor Sommerens vage og daarende Drømme.
Mildt lyser solen,
hög er himmelen,
högre än förr
under sommarens dagar,
ren er luften,
underbart ren,
och breder sig fritt
mellan glesare grenar,
kring vidare rymder.
Allt synes klarare,
ljusare, friare,
allt synes större
än förr det var.
Og — slutter han — kan jeg blot faa aande Tankernes frie, styrkende
Luft, da maa de gjerne fälde som Høstens Blade de fagre Drømme og
svage Glæder, —
då vill jag hälsa,
som nu jag hälsar
med luttrad glädje
och härdad styrka
vinterns gryende
första dag.
Er saaledes Tilværelsens Smerte og det resignerede Tungsind
Hedbergs Muse, saa er den trodsige Tanke hans Gud, — Menneskeaandens
evige Grubler over Livets Gaader og dets Sisyfus-Strid for at naa til
Klarhed og Fred. Og intetsteds har han derför naaet høiere end i det
Digt, hvori hans eiendommelige gjennemreflekterede Livsfilosofi giver sig
det kraftigste og fyldigste Udtryk, — det mægtige, dybt tænkte og
over-daadigt pragtfuldt formede »Babels tornet?. Vækket af sine tankeløse
Ungdomsdrømme og forvirret af Menneskevrimmelens Larm, läder
Dig-teren her Ator, »det sidste Sekels voksne Søn», stige op gjennem de
svundne Aarhundreders Vindeltrappe, hvor alt, hvad Menneskeaanden har
tænkt og virket og de vekslende Slægter har længtet og drømt, har
taar-net sig som et vældigt Bygværk mod Himmelen:
Han såg mot höjden. Som ett sagans under
steg tornet upp emot den mörka rymd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
