Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om orsaken till missnöjet bland de svenska arbetarna. Af Erik Aug. Forsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ORSAKERNA TILL MISSNÖJET BLAND ARBETARNA 19
landets. Vid sökandet efter orsakerna härtill har jag trott mig
finna, att desamma äro af två väsentligt olika slag, som jag
skulle kunna beteckna som berättigade och oberättigade.
Det kunde synas, som vore det onödigt att behandla dessa
senare, men enligt min uppfattning är detta lika viktigt som
att undersöka de förra. Det är nämligen ej nog med att veta
hvar man kan och bör ingripa, utan man bör äfven ha klart
hvar man ej kan och ej bör söka hjälpa. I annat fall kan det
lätt inträffa, att man för att afhjälpa ett mindre ondt tillgriper
åtgärder, som öppna möjligheter till ett större.
Det bör vara tydligt, att de orsaker till det speciellt svenska
missnöjet, hvilka jag betecknat som oberättigade, måste ha sin
grund i några speciellt svenska lynnesegendomligheter.
Låt oss därvid i första rummet ihågkomma den »svenska
afundsjukan». Det är obestridligt att vi svenskar i högre grad
än flera andra folk i en individs framgång se ett tillbakasättande
af det egna jaget. Är detta förhållandet redan mellan ungefär
likställda personer, blir det än mera fallet mellan olika
samhällsklasser. De jämförelser mellan arbete och arbetsresultat
för den ene och den andre, som alltid med ett visst berättigande
kunna dragas, blifva i afundsjukans belysning särskildt bittra
och bidraga starkt till ett utbredt missnöje. Jämför t. ex.
arbetarna vid två olika verkstäder, af hvilka den ena går bra
och den andra dåligt. Vid den förra äro kanske lönerna större
och arbetsvillkoren bättre än vid den senare, men likväl är
missnöjet där större. »Här gå vi och släpa ihop millioner åt
våra arbetsgifvare», heter det, och detta föder missnöje; under
det att vid den andra verkstaden, där ej arbetsgifvarens vinst
står som en lysande jämförelsepunkt, man finner sig i sitt
öde med trösten: »Ha vi det dåligt, så bli vi åtminstone ej
exploaterade».
Jag anser ett dylikt resonemang oberättigadt, ty afundsjuka är
ett ondt, och intet annat än afundsjuka är dess orsak.
En ännu större roll än afundsjukan — den speciellt svenska —
spelar dock ett annat nationaldrag hos oss, och denna gång ett,
som ej i sig själf kan anses för ett ondt.
Jag menar svenskens begär att visa sig »duktig» — att vara
öfverlägsen.
Detta karaktärsdrag är kanske ej så mycket omtaladt som
afundsjukan, men spelar otvifvelaktigt en mycket större roll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
