Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Utrikespolitisk öfversikt: En händelserik höst. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 UTRIKESPOLITISK ÖFVERSIKT
endast i sina allmänna drag skisserade och ha, då detta
skrifves, ej hunnit utöfver kabinettsöfverläggningarnas stadium.
Några karakteristiska drag från denna sociala kris förtjäna
emellertid att här framhållas.
Själfva strejkutbrottet åskådliggjorde den syndikalistiska franska
arbetarrörelsens brist på sammanhållning och disciplin.
Strejken var länge ostentativt bebådad, och det hade förkunnats,
att en hemlig centralledning skulle i det rätta ögonblicket till
»borgarnes» skräck stoppa kommunikationsmaskineriet och
därmed på alla franska järnvägslinjer med ens etablera ett
motstycke till hvad herr Branting förlidet år här i Stockholm med
ett sedan mer än han kanske innerst önskar bevingadt ord
kallade »storstrejkens gatufrid». Signalen dröjde emellertid,
och den till det yttre så imponerande Confédération Generale
de Travail («C. G. T.») höll i godan rö sitt årsmöte i Toulouse,
där man diskuterade lämplig tidpunkt för strejkens utbrott och
andra dithörande detaljer, då plötsligen, centralledningen ovetande,
en hetlefrad minoritet proklamerade strejk vid Nordbanan.
Herr Branting befann sig just denna kritiska dag, den 11
oktober, i händelsernas brännpunkt, Paris, och tolkade
sannolikt fullt riktigt sina ledande franska partivänners önskningar,
när han på kvällen telegraferade hem till »Social-Demokraten»,
att »järnvägsmännen anse icke en utsträckning af strejken till
de öfriga järnvägslinjerna för närvarande önskvärd». Åtminstone
förefaller denna hans försäkran trovärdigare än den svenska
storstrejksledningens bedyranden i fjol, att uteblifvandet —
från början och senare — af en svensk järnvägsstrejk ej för
ledningen utgjorde något streck i räkningen. Men hvad hände?
Samma natt telegrammet till Sverige expedierades, höllos möten
af järnvägsmän, hvarvid strejk på alla linjer proklamerades.
Strejkkommittén liksom de styrande i »C. G. T.» måste följa med
strömmen för att åtminstone bevara skenet af att vara »ledning».
Med huru stort missnöje och huru dystra aningar om utgången
man så gjorde, framgår däraf, att omedelbart efter nederlaget
framkommo insinuationer om att den illistiga regeringen skulle
ha bakslugt provocerat det förhastade strejkutbrottet för att
desto lättare kunna »klämma åt» de af denna infernaliska taktik
beklagligen vilseförda järnvägsfunktionärerna!
Verkliga förhållandet var, att dessas flertal hellre torde ha
önskat en mager förlikning än en ännu magrare process, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
