Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Utrikespolitisk öfversikt: En händelserik höst. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKESPOLITISK ÖFVERSIKT 59
taget vid sitt afståndstagande från dessa brott mot den sociala
folkrätten uttalat sig vida tydligare än deras franska
partivänner.
Först efter strejkens undertryckande, de parlamentariska
segrarna och ministärens ombildning ha emellertid de verkligt
svåra problemen inställt sig för strejkbetvingaren Aristide
Briand. Det gäller nämligen nu att i form af lagändringar
tillgodogöra samhället de vunna erfarenheterna och i möjligaste
mån söka afvärja det tillbakaslagna anfallets återupprepande
med ty åtföljande fara för allmän anarki. Segra har Briand
förmått; skall han också förstå att begagna sin seger?
Hans gloire som samhällsräddare fördunklas som bekant ej
oväsentligt af hans egna föregåenden. Det låg ett visst
berättigande i en deputerads tillrop till honom under
kammardebatten: »var inte för hård mot edra egna lärjungar!» Och
den radikal-socialistiske matematiken Painlevé var inne på en
liknande tankegång med sitt bitande bon mot om att Briands
maktställning berodde på hans nuvarande anhängares
världskloka öfvertygelse om att »gamla tjufskyttar bli de bästa
skogvaktarna». Briand har med mästerlig oratorskonst inför
kammaren — och när de 75 socialisternas bullrande afbrott
öfverröstade honom, genom stenograferna inför landet — försvarat
samhällets »rätt att lefva», dess nödvärnsrätt mot den
revolutionära strejken. Man har dock svårt att glömma, att ej många
år förflutit, sedan han själf lika oratoriskt effektfullt predikade
»generalstrejk» och lofvade att vara med, då hans dåvarande
auditorium »med yxor och pikar» skulle gå till storm mot det
samhälle, som hvars väktare han nu poserar. Man förstår dem,
som under intrycket af dessa minnen frånkänna denne nye
Aristides »den nödiga moraliska autoriteten» för en
ledareställning vid rättens försvar mot våldet.
Frånsedt detta personliga, så bjuder också själfva saken, den
franska strejklagstiftningen, på stora vanskligheter. De s. k.
»samhällsnödvändiga verken» (services publics) stå i Frankrike
i långt mindre utsträckning än t. ex. i Sverige under statens
eller kommunens direkta förvaltning. Af de stora
järnvägslinjerna tillhör endast Västbanan staten, medan däremot
exempelvis den ur försvarssynpunkt så viktiga Östbanan, som endast
af detta skäl mer än andra borde tryggas mot ständig
strejkfara, drifves af ett koncessioneradt enskildt bolag. Fordrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
