Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - De-la-Brache-sakens uppklarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De-la-Braehe
sakens
uppklarande.
DAGENS FRÅGOR 69
Folkfantasien älskar företrädesvis de händelser ur
det förflutna, som synas omgifna af hemlighetsslöja,
där man kan ana ett ouppklaradt brott eller ett
oförskylldt lidande. Frankrike har sin järnmask- och halsbandsaffär,
Tyskland sin Kaspar Hauser, Ryssland bl. a. den förste falske Dmitri,
Sverige fick nu på sistone Helga de la Brache. Att syssla med
dylika mystiska problem kan vara ett oskyldigt och rätt intressant
tidsfördrif för publicister och romanförfattare. Det händer dock,
att det omskrifna ämnet får så mycket aktuellt intresse, att det icke
skäligen kan utlämnas till exploaterande af dilettanterna allena.
Helga de la Brache-affären har från början saknat hvarje politisk
betydelse, och tidigare ansatser att göra något af den — såsom vissa
gammalliberala riksdagsmäns funderingar kring år 1870 och några
norska politikers sonderingar vid 1905 — ha gått verkningslöst förbi.
Under innevarande år har dock saken till en tid drifvits med sådan
ifver af vissa eljest af legitimistiska synpunkter mindre behärskade
svenska pressorgan, att en bestämd praktisk afsikt måst skina igenom,
afsikten att allvarsamt diskreditera Sveriges kungahus. Det är väl
detta faktum, som framkallat en hel rad af så pass belysande inlägg,
att den så mycket omskrifna historiens inre sammanhang numera
framstår rätt otvetydigt. Genom aktstycken publicerade i Post- och
Inrikes Tidningar (d. 11 okt. 1910), utredningar af E. Hildebrand
(Stockholms Dagblad d. 13 okt. och följ. — separat under titeln Den
senaste s. k. Vasasagan), af V. Gyllensvärd (Svenska Dagbladet d. 27
okt.), personliga hågkomster meddelade af G. Norrby (Aftonbladet den
25 okt. och följ.) samt hofauditör Ljunggrens inlaga till Stockholms
rådhusrätt den 27 okt. med åtföljande bilagor är det nu
ovederlägg-ligen fastslaget, att Helga de la Brache icke var Gustaf IV Adolfs
och Fredrikas af Baden dotter. Efter dessa utredningar kvarstår det
jämväl knappast ens skymten af tvifvel mot satsen, att hennes rätta
namn var Aurora Florentina Magnusson. Den öfverväldigande
bevisningen synes ock ha medfört att prinsessteoriens anhängare för
tillfället funnit lämpligast att iakttaga tystnad.
Emellertid, sägner af denna art äro outrotliga. När verkan af en
förebragt bevisning efter något antal år hunnit utplånas ur sinnena,
kommer den gamla fabeln med all säkerhet att åter finna mottagliga
öron och beredvilliga pennor på de håll, där man tror sig kunna
slå mynt af affären. Nu bör vår press verkligen ha nyttigare
uppgifter än att hvart femte eller tionde år slösa tid och utrymme på
vaktmästardotterns och hennes efterföljares fantasier. Men är det
icke därför alla skäl, att nu framdragna dokument och upplysningar
samlades och publicerades till pålitlig ledning och undervisning för
framtida amatörer på ämnet?
För öfrigt, hela historien är ganska lärorik i fråga om myters
uppkomst och tillväxt samt ej minst för kännedomen om äfven mycket
framskjutna personers lättrogenhet samt lättvindigheten vid
pröfvandet af framställda kraf på understöd af allmänna medel. Det återstår
också en och annan dunkel punkt. Af prof. Norrbys meddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
