Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Demokratiska framtidsutsikter. Af Harald Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 HARALD HJÄRNE
mot statsintresset och mot hvarandra, och ännu i våra dagar
föreställer sig mången, som menar väl med samhället, att en
folkrepresentation, grundad på klass val i en eller annan förrn,
skulle utgöra den säkraste garantien för den oundvikliga och
i och för sig berättigade intressestridens reglering.
Från de politiska intressekonstruktionernas synpunkt ter sig
därför det demokratiska statsskicket såsom frukten af en
historiskt ganska följdriktig utveckling, — om man nämligen afstår
från att väga de olika intressena mot hvarandra och erkänner
deras naturliga jämlikhet.
Däraf följer likväl ej, att vi med demokratien ha hunnit till
ens den formella statsutvecklingens slutpunkt. Äfven om man
ej gärna vill tänka sig reaktioner till de öfvervunna intressenas
förmån (ehuru sådana aldrig på förhand kunna anses uteslutna),
så är det ju möjligt, att till och med våra dagars mest
fulländade demokratier en gång skola afslöjas såsom
öfvergångs-formationer, — måhända icke till den socialistiska
framtidsstaten, men till någonting helt annat af mera prosaisk snitt.
Öfver stater och statsformer råder alltid åtminstone växlingens
och förgängelsens öde, som ej kan besvärjas med ens de
vackraste teorier. Mer än någonting annat pläga deras
omstörtningar och nederlag öfvertyga dem, som förgapat sig i deras
idealiserade inrättningar och ej velat lyssna till den
nedstämmande kritikens inkast under medgångens dagar. Venedig
prisades på sin tid för sin mönstergilla författning; till och med
Polens »gyllene frihet» strålade för tre århundraden sedan i
förföriskt sken. Hvar äro nu dessa stater, och hvem utanför
specialforskningens kretsar frågar efter deras politiska
förträffligheter?
Det är och förblir så, att statsintressets häfdande ytterst afgör
om rikenas förkofran och bestånd, och eftersom detta intresse
aldrig uppträder enstaka och afsöndradt, utan alltid såsom ett
ibland andra af samma art, måste det häfdas under ständig
fredlig eller stridig växelverkan med dem. Från dessa
synpunkter kan statsskicket synas mer eller mindre gynnsamt, men
personliga faktorer, som blott kunna iakttagas, ej i förväg
beräknas, visa sig än fylla dess brister, än försumma dess krafti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
