Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Om alkoholförbud. Af Johan Thyrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 JOHAN THYRÉN
så är det en klen tröst, att ingen skada skulle hafva uppstått,
om det hade stannat vid måttlighet. Härvid bör man erinra
sig, att för en försvagad ras, som t. ex. länge lefvat i
industri-lif, den alkoholkvantitet är omåttlig, som för en ofördärfvad
ras, lefvande ett naturlif, ännu kan passera såsom måttlig.
Sistnämnda anmärkning är af vikt i fråga orn betydelsen af
den ofta åberopade minskningen utaf alkoholförbrukningen
gentemot äldre tider. Men ännu viktigare är, att det måttliga
bruket, om än icke omedelbart skadligt, likväl i mycket stort
omfång är medelbar orsak till skada, hvilken man alltför
sällan medtager, då det gäller att uppgöra alkoholens räkning i
samhället. Denna medelbara skada inträder framförallt i två
riktningar. Dels betyder äfven det måttliga bruket, om det
nämligen är fortgående, ofta en utgift, tillräcklig att nedpressa
en fattig familjs lifsvillkor nedom nödens gräns; sålunda
drager det med sig undernäring och trångboddhet, och dessa följder
medföra i sin ordning sina olycksdigra följder för familjen och
rasen. Dels föranleder ofta den obetänksamhet, som
framkallats af ett kanske ingalunda »omåttligt» och därtill kanske rent
enstaka förtärande af alkohol, ådragande af de förut berörda
könssjukdomarna, hvilka dels bortsopa dels åtminstone i förtid
bryta hela skaror, icke minst bland de till kropp och själ mest
begåfvade människorna, och göra deras efterkommande
mindervärdiga till kropp eller till själ eller till bådadera.
Huruvida man under dessa omständigheter vill beteckna alkoholen
såsom en »orsak» till det ekonomiska eländet och till dessa
sjukdomar, är en ordfråga; säkert är, att bådadera i otaliga
fall icke hade funnits, om icke alkoholen varit till.
Huru omfattande dessa skador blifva i ett gifvet land, beror
till stor del på folkkaraktären: om den är mera kallblodig,
behärskad, sparsam, eller mera lättsinnig, njutningslysten,
slösaktig. I allmänhet har den svenska nationalkaraktären, med
sina förtjänster i öfrigt, icke förstnämnda dygder, och denna
brist blir lätt ödesdiger vid en plötslig öfvergång till industrilif,
där som nämndt alla slags skadligheter göra sig på helt annat
sätt kännbara än i det friska naturlifvet. På så vis kommer
alkoholen, i det den samarbetar med nationens brist på
spar-samhetssinne, att skapa ett s. k. proletariat och orubbligen
kvarhålla detsamma i sitt läge, så länge den själf finnes: skall
det öfverhufvud vara tänkbart, att detta någonsin försvinner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
