Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Om alkoholförbud. Af Johan Thyrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 JOHAN THYRÉN
utbildade alkoholister, dels allmän upplysning om alkoholens
farlighet.
Af det ofvanstående följer dock, att alkoholskadan endast till
ringa del är hulpen därmed, att man, med bibehållande i öfrigt
af alkoholbruket, enbart inskrider mot dem, som redan äro
utpräglade alkoholister. Det gäller att förekomma, att sådana
uppstå, och framför allt att förekomma alkoholens medelbara skada.
Icke heller borde någon, som känner människorna, låta invagga
sig i den tro, att något verkligen genomgripande resultat,
åtminstone inom rimlig tid, skulle kunna uppnås allenast genom
upplysning. Krogarnas lockelser, exemplets, sedens makt,
fabriksarbetets ofta högst nedtryckande natur — allt förenar sig att
öfvervinna verkan af de mest vältaliga förmaningar, äfven om
det vore möjligt, hvilket långt ifrån är förhållandet, att lifvet
igenom låta dem ljuda i alla deras öron, som äro särskildt
utsatta för frestelsen. Också komma uppmaningarna att icke
söka beträda förbudsvägen utan åtnöja sig med upplysningens
väg visserligen till stor del från välmenande personer, som icke
på något sätt äro parter i saken, men stundom äfven från håll,
där man är som mest ekonomiskt intresserad af att alkoholen
bibehålles. I själfva verket är utsikten icke stor för att vinsten
på alkoholhandteringen skall i afsevärdare grad minskas, så
länge icke andra vapen användas än upplysningens.
Men äfven om man är aldrig så öfvertygad om
önskvärdheten, jå nödvändigheten af att alkoholen försvinner, om folket
skall hållas uppe, så följer däraf tyvärr icke möjligheten af en
sådan åtgärd. Jag har förut fält det yttrande: »jag vet ej om
ett alkoholförbud är möjligt, men jag tror, att det är
nödvändigt för rasens bibehållande»; och på grund häraf blifvit hårdt
angripen af åtskilliga logiker, för hvilka det tydligen varit en
löjlig motsägelse att tänka sig någonting nödvändigt, som icke
ens skulle vara möjligt. Jå, om så väl vore! För hvar och en
af oss kommer den stund, då det vore nödvändigt, att hans
hjärtkraft och hans blodkärls spänstighet ökades, att hans celler
öfverhufvud väpnade sig med mera lifsenergi, men då denna
nödvändighet icke längre är möjlig. Detsamma kan inträffa för
folken. När det nödvändiga ej längre är möjligt för individen,
så betyder det, att hans stund är kommen. Detsamma för
folken. Kan man tilltro vårt folk i gemen den
själföfvervin-nelse, som kräfves för en sådan uppoffring af vanor och njut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
