Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Reglementeringskommitténs betänkande. Af Seved Ribbing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REGLEMENTERINGSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE 193
till lag- och författningsförändringar inom flera områden. Det
hufvudsakliga däribland är förslaget till »Lag angående åtgärder
mot utbredning af’smittosamma könssjukdomar». Till detsamma
sluta sig förslag till ändringar i strafflagen, uti lasaretts- och
sjukstugustadgarna, uti instruktionerna för läkare, för
medicinalstyrelsen.
I och med antagandet af nya lagbestämmelser i denna fråga
är det naturligt, att äldre stadganden skola upphäfvas och
försvinna, bland dem äfven kungl, cirkuläret till samtliga
lands-höfdingar angående åtgärder till förekommande af veneriska
smittans spridande, dateradt den 10 juni 1812. Det faller oss
icke in att uttala ett beklagande däraf. Vi kunna i stället glädja
oss åt, att kulturen i vårt fädernesland under ett århundrade
gjort sådana framsteg, att ifrågavarande lag kan anses
obehöflig. Men innan den helt afföres till historiens område, kan det
vara tillåtligt att uttala ett varmt erkännande åt den upplysta
stämningen bland Sveriges folk och riksdagsmän, som kunde
förmå dem att för ofvannämnda ändamål åtaga sig en
personlig skatt, att tillerkänna de veneriskt smittade kostnadsfri
sjukhusvård samt att i händelse af behof pålägga hela befolknings
grupper utan hänsyn till kön, ålder eller stånd obehaget af en
allmän besiktning för smittans utrönande.
Då man vet, att ännu inom vissa delar af Europa, för att ej tala
om främmande världsdelar, den veneriska eller rättare den
syfi-litiska smittan såsom en folksjukdom utbreder sig på många
vägar och har genomträngt befolkningen äfven i starkare grad
än i Sverige för hundra år sedan var fallet, kan man ej gifva
sådana folk något bättre råd än att i lämpliga former upptaga
de svenska grundsatserna från 1812 och deras konsekvenser.
Samtliga kommitterade anse, att de gamla förordningarna samt
de på administrativ väg tillkomna reglementena icke längre äro
lämpade att söka upprätthålla. Hvad de förra beträffar,
motsvara de numera ej till alla delar situationens behof; de
senaste åter hafva uppkommit och vuxit fram icke egentligen emot
men vid sidan af lagen, och i så ömtåliga frågor som de
ifrågavarande måste man alltid med största ifver sträfva efter att stå
på laglig grund.
När sedan kommitterade skola framställa sina positiva
förslag, visar det sig, att enigheten dem emellan icke kan upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
