Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Råda ödekyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin befintlighet på platsen af så stort värde för församlingen, att
dess bortförande skulle medföra en nästan oskattbar förlust». Äfven
vederbörande kronofogde afstyrkte kyrkans flyttning.
Det synes onekligen egendomligt, att myndigheterna velat föreslå
flyttning, då en sådan åtgärd enligt församlingens yttrande skulle stå
i strid mot grunderna för köpeaftalet af år 1859. Församlingens
framställning af saken synes gifva vid handen, att försäljningen till staten
år 1859 af församlingen medgifvits endast under förutsättning, att
kyrkan för all framtid skulle bevaras på nuvarande plats. Det är
därför af vikt att granska detta förhållande något närmare. Och då
kommer man till helt andra resultat. Af Antikvitetsakademiens
protokoll af den 29 april 1856 inhämtas, att Råda kyrka »var bestämd
att nedrifvas eller försäljas, så snart ny kyrka blifvit uppbyggd,
hvarmed början företages år 1858». Och att församlingen tydligen icke
hade tanke på att bevara sin gamla kyrka framgår ännu tydligare
af ett bref (12/12 1855) från dåvarande pastor i församlingen till
biskopen i Karlstad, hvari han meddelar, att församlingen, som af
kännare blifvit upplyst om målningarnas värde, ämnade hembjuda
kyrkan åt kronan, »innan någon annan åtgärd med densamma
vidtages. För sin egen del har dock församlingen icke tänkt bibehålla
henne.» Dessa ord torde vara tillräckligt tydliga för att visa
församlingens verkliga afsikter vid tiden för köpekontraktets upprättande.
Staten köpte emellertid endast byggnaden, men icke den mark, på
hvilken denna stod, och under de af det meddelade brefutdraget
belysta förutsättningarna var det därför nödigt att i köpekontraktet
inrycka en bestämmelse, enligt hvilken församlingen förband sig att
låta kyrkan få stå på sin nuvarande plats för all framtid samt att
bibehålla kyrkogården och för framtiden underhålla kyrkogårdshägnaden.
Att församlingen nu söker tyda denna bestämmelse i köpekontraktet
så, som om staten härmed förbundit sig att låta kyrkan kvarstå för
all framtid, kan ju vara psykologiskt förklarligt, om också icke
försvarligt, men att justitiekanslern i infordradt yttrande utan tvekan
häfdar samma tolkning, måste väcka den största förvåning, en
förvåning som ingalunda minskas, då justitiekanslern finner lämpligt
att i sitt yttrande beteckna den af öfriga myndigheter föreslagna
flyttningen »illa öfverensstämma med den helgd, ingångna aftal och
de förutsättningar, på hvilka aftalen hvila, böra åtnjuta». Detta
yttrande afgafs den 30 oktober 1909 och bör ses mot bakgrunden af
storstrejksommarens aftalsbrott och dess följder, för att man skall
förstå hela vidden af dess omotiverade skärpa, i synnerhet då det
kommer från Kungl. Maj:ts högste juridiske rådgifvare.
Då köpekontraktets innehåll sålunda alls icke kan användas till
förmån för församlingens önskan att behålla kyrkan, återstår ju dock
den nuvarande församlingsgenerationens uttalade varma intresse och
höga uppskattning af monumentets värde såsom ett nog så
beaktansvärdt skäl mot kyrkans förflyttning, i synnerhet som dessa känslor
tagit sig uttryck i en af de flesta vuxna församlingsmedlemmar
undertecknad petition till konungen att få behålla kyrkan, i hvilken petition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
