Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Vår utrikespolitik och dess uppgifter. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VÅR UTRIKESPOLITIK OCH DESS
UPPGIFTER
Att vården om vårt försvar, om värnet för vårt nationella
oberoende och för det inre reformarbetets ostörda
bedrifvande, borde stå öfver partierna, det är en grundsats,
som indirekt erkännes bl. a. genom den senare tidens
ofruktbara tvister om hvem som gjort försvarsfrågan till en
partifråga. Direktare och mera oförbehållsamt, nästan alltid i
ord, men vanligen äfven i handling plägar man här i Sverige
erkänna, att en dylik ställning öfver partierna bör tillkomma
vår utrikespolitik, en försvarsangelägenhet äfven den.
I utlandet är denna princip en alltmer allmänt erkänd
grundsats. Som bevis härför kan vara nog att erinra om,
huru det stora partipolitiska systemskiftet i England 1905 ej
rubbade utrikespolitikens kontinuitet, huru Delcassé och Pichon
i Frankrike sutto kvar som utrikesministrar i det ena
kabinettet efter det andra och huru vid bildandet af ministären
Monis det först var meningen att samtidigt med
radikaliseringen i inrikespolitiken anförtro utrikesportföljen åt en så långt
åt höger stående senator som Poincaré eller Ribot för att i
en särskildt ömtålig situation vinna fördelen af erfaren och
kompetent utrikesledning. Här i Sverige var före 1905
utrikesministern i hög grad »minister för unionspolitiken»,
hvarom ju partistrider förekommo, men detta hinder för att
relativt oberoende af partihänsyn besätta utrikesministerposten
bortföll vid unionsupplösningen, och utrikespolitiken har
sedan dess på ett glädjande sätt i det stora hela hållits
utanför de med åren allt bittrare och mera skärpta
partikonflikterna. Som bekant har raka motsatsen på sista tiden varit
fallet i Norge, där gång efter annan landets intressen utåt
fått sitta emellan vid partiattacker mot utrikesledningen i
syfte att på den vägen komma den sittande ministären till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:18:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1911/0253.html
