Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Finska rösträtts- och valfrågor. Af Emil Schybergson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ombildades, har, sedan de afgått från regeringen, i stället fått
inrangera dem i sin landtdagsgrupp, där nu de forne vice
ordförandena i såväl ekonomie- som justitiedepartementet,
prokuratorn m. fl. hafva plats.
*
Då den nya landtdagsordniiigen tillkom, var det icke ens fråga
om att icke rösträtt skulle tillerkännas kvinnan. Det närmast
föregående skedet i vår utveckling och den lifliga del, kvinnan
tagit i det politiska motståndsarbetet, gjorde reformen till en
naturlig, en själffallen sak. De röster, som voro däremot eller
ens ställde sig tveksamma, voro lätt räknade.
Men att steget togs ut och äfven valbarhet tillerkändes kvinnan,
innebar säkert äfven för kvinnosakskvinnorna en öfverraskning.
I den kommittés betänkande, hvilken hade landtdagsordningens
utarbetande åt sig anförtrodd, hade i det första konceptet till
motiveringen till stöd för reformens uttagande i ett enda steg
fått inflyta att, därest kvinnorna skulle erhålla rösträtt men icke
valbarhet, det öfvervägande flertalet af dem och därmed flertalet
af väljarna skulle till representanter utse personer, som voro
villiga att rösta för reformens fullföljande. Vi skulle således
ändock inom kort kommit till samma resultat, men tillika
hade därigenom under de första åren af enkammarens tillvaro
införts i politiken ett moment, som endast varit ägnadt att
förvanska den. Författaren af sagda motivering antog äfven,
att damerna, åtminstone till en början, alls icke eller endast
undantagsvis skulle välja kvinnliga representanter. Medvetna
om sin makt och beredda att rycka fram vid behof, skulle de
däremot tillsvidare låta männen bära dagens tunga och hetta.
Detta uttalande blef på goda skäl struket. Det lämpade sig
icke i ett kommittébetänkande af ifrågavarande art, och det
visade sig framför allt icke vara sannspådt. Det kvinnliga eller,
förlåt, kvinnoelementet blef genast från början starkt
representeradt. Äfven det svenska folkpartiet, som i första enkammaren
hade att presentera endast en dam, fick efter hand antalet
ökadt till fyra. Sistlidet år nedgick detta antal dock till tre och
därvid förblef det vid årets val. De två finska partierna, af
hvilka det gammalfinska tidigare räknat ända till sex och
ungfinnarna haft två kvinnorepresentanter, hafva nu endast hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:18:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1911/0276.html
