Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Fredstal och flottanslag - Fransk-tyska krigets ursprung och 1864 års politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 315
Närmast har detta resulterat i förhandlingar mellan amerikanske
utrikesministern Knox och brittiska sändebudet i Washington Bryce
orn ett vidtgående »mönsterskiljedomsfördrag», hvars detalj
formulering ännu ej är känd, men som att döma af gängse rykten ingalunda
blir så utan alla inskränkningar, som dess första bebådande tycktes
antyda. Ett dylikt engelskt-amerikanskt fördrag tyckes ha bättre
utsikter att vinna amerikanska senatens godkännande än dess
föregångare, Hay-Pauncefote-fördraget, men dess ratificering skulle väl
närmast — som Bethmann-Hollweg antydde — »besegla ett faktiskt
tillstånd», konstatera, att mellan dessa båda kontrahenter allvarlig
anledning att bryta freden ej kan tänkas. Ingen grund finnes
däremot till att antaga, att det för nu öfverskådlig framtid afsevärdt
skulle påverka de stormaktsmotsatser, som bl. a. framkallat
statsbudgeternas senaste stigning öfver hela linjen.
Sällan har väl ett historiskt problem så länge
och så lidelsefullt blifvit dryftadt som frågan
om det fransk-tyska krigets ursprung och
förhistoria. För dess bedömande har ett till
omfånget snart sagdt oöfverskådligt material — visserligen af rätt
olika värde — hopats, alltifrån de diplomatiska cirkulär från juli
och augusti 1870, med hvilka de båda ländernas utrikesministrar i
ojämnt envig bekämpade hvarandra i de europeiska kanslierna. Till
de tidigaste inläggen i frågan hör Benedettis till syftet apologetiska
men väldokumenterade skildring af den beskickning till preussiska
hofvet, som mellan åren 1864 och 1870 var honom anförtrodd,
framförallt af de ödesdigra förhandlingarna i Ems den 9—14 juli 1870.
I tiden föga senare falla de utsagor, som af en mängd män i ledande
ställning afgåfvos inför den stora parlamentariska
undersökningskommissionen. Några af dem gåfvo upphof till afslöjanden — i
bref, tidningsartiklar och memoarverk — af såväl den Ollivierska
ministärens olycklige utrikesminister hertigen af Gramont som af
den österrikiska utrikespolitikens dåvarande ledare, den habile men håle
politiske storspelaren Beust. Kejsar Napoleons begåfvade men orolige
kusin prins »Plon-Plon» har från sin antiklerikala ståndpunkt i en
mycket uppmärksammad tidskriftsartikel belyst det diplomatiska spelet
närmast före och vid krigsutbrottet, och Bismarck har i sina »Tankar
och minnen» med fulländadt diplomatiskt mästerskap gifvit en
teckning af händelserna sådana han önskade se dem framställda. Hans
uppfattning trycker ock — och det ända in i själfva formuleringen —
sin prägel på det berömda Sybelska arbetets båda sista band, ehuru
vidkommande partier delvis äfven äro byggda på otryckta anteckningar
af en annan i händelserna medspelande, Beusts famulus, den med sin
mästare i österrikisk tjänst öfvergångne saxiske diplomaten Vitzthum.
Slutligen har under de senaste åren en af de ytterst få kvarlefvande
protagonisterna från »1’année terrible», den mer än åttioårige Emile
Ollivier, ägnat de två sista i den ändlösa raden volymer af sin ordrikt
apologetiska skildring af det andra kejsardömets liberala skede åt
Fransk-tyska krigets
ursprung oeh 1864
ars politik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
