Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Ny upplaga af Bryce’s »The American Commonwealth» - Buddhismens roll i den asiatiska politiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384 DAGENS FRÅGOR
starkt förändrade etniska karaktär utmynnar i en förhoppningsstämd
förklaring. Negerspörsmålets olika sidor skärskådas, och slutsatsen
blir, att, ehuru rashatet för närvarande är starkt nog, det torde
komma att undanröjas under det sunda förnuftets och de mänsk-
liga känslornas inflytande. »Under alla förhållanden är det i denna
riktning, som förändringarnas ström flyter.»
Utan fråga är Bryce’s standardverk, enkannerligen sådant det nu
föreligger i sin nya upplaga, den klokaste, mest omdömesgilla och
angenämast resonerande vägvisare, som erbjudes oss för den väldiga
samhällsbyggnaden hinsides Atlanten.
Att i Centralasien sedan lång tid tillbaka fortgår
en täflan mellan de båda europeiska stormakter,
som genom betydelsen och omfattningen af sina
besittningar äro närmast kallade att dirigera Asiens
politiska och kulturella utveckling, England och Ryssland, är allmänt
bekant. Emellertid torde man i de flesta fall vid betraktandet af
hithörande frågor i alltför stor utsträckning lämna ur räkningen de
inflytelser, som kunna härledas från de infödda maktinnehafvarna.
Om dessa äfven med hänsyn till sin underlägsenhet i militärt hän-
seende alltid måste draga det kortaste strået, då det gäller att med
vapenmakt göra sina fordringar gällande, så är det därför icke sagdt,
att icke deras mer eller mindre officiella diplomati kan uppnå vidt
gående och betydande resultat. Ett karaktäristiskt bevis för denna
åsikts riktighet har den utmärkte orientalisten Albert Griänwedel läm-
nat i en uppsats om den tibetanska buddhismens politiska historia,
publicerad i senaste häftet af Zeitschrift för Politik. Några af
de synpunkter, han framhållit, torde förtjäna allmänt beaktande.
Det berättas i en af sydbuddhismens kanoniska skrifter, att Buddha
själf förutspått sin lära en lifslängd af endast fem hundra år. I
viss mån har han haft mera rätt i sin spådom än man vanligen an-
tager. Visserligen figurerar buddhismen ännu i alla handböcker som
en världsreligion, men af Buddhas ursprungliga lära med dess meta-
fysiska ateism och dess radikala lifsförnekelse finnes hos våra dagars
buddhister icke mycket kvar. När islam vid den arabiska invasionen
bredde ut sig i Indien, drefs den redan då i mångt och mycket ur-
artade indiska buddhismen att för att ej alldeles förlora sin position
utöfva en omfattande missionsverksamhet, hvilken särskildt i Tibet
blef af utomordentlig betydelse.
Buddhismen, hvilken här helt och hållet apterade sig efter folk-
religionen och upptog hela den äldre tibetanska schamanismens pan-
theon, vann så småningom äfven på det politiska området ett infly-
tande, som allt mer och mer försvagade den nationella konungamak-
tens position. Dock dröjde det ännu länge, innan slutstenen kunde
läggas i den tibetanska buddhismens teokratiska statsbildning. De-
finitivt kan emellertid buddhismen anses hafva uppnått sitt mål i
Tibet år 1261, då en af Tschingghiz Khans efterträdare, Khoubilai,
härskare öfver mongolväldet i Centralasien, öfverlämnade högsta led-
Buddhismens roll
i den asiatiska
politiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
