Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Parlamentarismen. Af Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARLAMENTARISMEN 395
lilla radikala gruppen ministerpresident, ty han hade ju i
alla fall formulerat och framburit det misstroendeförslag, som
fällde föregångaren; han regerade sedan några månader,
emedan ingen fann skäl att i sin ordning störta honom —
tillsvidare. Det kan efter detta exempel ej förvåna, att man i år i
Danmark firat sin parlamentarisms tioårsjubileum utan hvarje
spår af entusiasm, men med nästan enhälliga, mycket
pepprade klagovisor öfver sakernas nuvarande tillstånd. I samma
vefvan har styrkan hos Norges parlamentariska regering
förträffligt demonstrerats, när under vattenrättslagstiltningen en
enda man i lagtinget (Amundsen) kunde påtvinga ministären
Konow sin vilja, ej därför att han var stark utan endast
därför att regeringen ej kunde få något flertal mot eller utan
honom. Frestande vore också, om det ej skulle föra för
långt, att erinra om de parlamentarismens vrångbilder, som
pröfvats i Österrike och i en del Balkanstater. Huru i dessa
sista något exotiska stater »den suveräna folkviljan
utkristalliseras», det illustreras kanske bäst genom furst Nikitas af
Montenegro (han var bara furste den tiden) manhaftiga löfte,
när han upplöste sitt första parlament, att han nog skulle
sörja för, att i det nästa oppositionen ej blefve starkare, än
att han själf rådde med att bära ut den på sin egen furstliga
rygg-
Det blir sålunda, om man vill vara rätt noggrann, en ganska
brokig karta på imiterade parlamentariska system. Alla ha
de utom det vackra namnet i synnerhet ett drag gemensamt,
nämligen att snabbt leda till blocken eller
koalitionsmajoriteterna, som ena dagen sammanlimmas, vanligen under det
berömvärda sträfvandet att slå ihjäl en regering, och andra
dagen rämna sönder, just som segrarna skola regera med
dem. Alltså ett regeringssystem, som verkar rakt motsatt
mot den engelska förebilden: denna har möjliggjort en stark
och varaktig regering, efterapningen gör i regel hvarje sådan
omöjlig. Och det kan icke vara annorlunda, enär å ena hållet
hufvudvikten legat på styrelseplikten, medan å det andra allt
intresse samlas kring oppositionsrätten.
En imitation af denna olyckliga imiterade parlamentarism
lär väl ingen här i landet vilja medvetet eftersträfva. Men
icke heller kan ens den ifrigaste beundrare af det engelska
originalet förneka, att ytterst allvarliga svårigheter för när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
