- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1911 /
429

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - De norrländska statsdomänernas koloniserande. Af Harald Sjöberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE NORRLÄNDSKA STATSDOMÄNERNAS KOLONISERANDE 429

eller åtminstone i visst samband med hvarandra utefter samma
ådal eller större samfärdselled, ej som nu oftast spridda milsvidt.

Häremot kanske invändes, att staten flerstädes icke
disponerar inom sina vidsträckta öfre-norrländska kronoparker större
sammanhängande odlingskomplexer. Det är sant, att den mera
godartade jorden är insynad under äldre hemman och byar
och vid afvittringen, utan att å marken utstakas och rösläggas,
tillagts dem som af gammal häfd innehaft desamma för
nyttjande och afbärgning. Denna nyttjanderätt är emellertid i
gällande författning gifven endast tills vidare, med kronan
förbehållen rätt att mot vederlag börda åter dessa s. k. ströängar på
kronopark.

Dessa ströängar, som förr eller senare så småningom måste
af staten inlösas, hinderliga som de oftast äro för
kronoparkernas skötsel skulle säkert blifva ett värdefullt bidrag för
skogstorpsinrättningen. Säkerligen skulle en dylik åtgärd ej ställa
sig betungande, enär ströängarna egentligen fyllt sin uppgift att
åt stamhemmanet höja skogsanslaget vid afvittringen, och sedan
laga skiftet gifvit fart åt ett intensivare jordbruk, numera visa
sig merendels ligga för långt från hemskiftena och därför ofta
försummas eller t. o. m. ratas. Genom en enkel rågångsrättning
— äfven den af ömsesidig fördel — skulle kanske ofta en remsa
skogsmark eller godartad myrmark tagas i utbyte och vederlag.

Allteftersom aflyftandet af detta ströängsservitut försiggått,
borde, tyckes det, invid bebyggda trakter med arbetsmöjligheter
socken- eller revirvis afsättas ett eller par lämpligt stora, för
skogsbörd otjänliga men odlingsbara vidder, utfartsväg anläggas,
hufvuddiken gräfvas och tomtområden till c:a 6-8-10 hektar å
marken utstakas, upptagas å karta och utlämnas till hugade
spekulanter utan åtskillnad mot tryggad besittningsrätt eller
åborätt. Egnahemslånefonden, som ej för närvarande står till
skogstorparnas disposition, bör kunna lämna lån intill visst
maximibelopp. Staten borde ej uppställa annan fordran för
dessa anläggningar än att det med upplåtelsen afsedda
ändamålet förverkligas, d. v. s. att området uppodlas, bebygges och
bebos. Eventuell frihet från skatter och utlagor bör kunna
medges under vissa bestämda (10—20) anläggningsår. Gratisrätt
till nödiga skogsprodukter bör dock ej lämnas utom för nödigt
bränsle af torrskog och vindfällen, då däraf ständigt uppstår
strid och missnöje — en behöfver mer, den andre mindre —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:18:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1911/0435.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free