Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Utrikespolitisk öfversikt: En högpolitisk högsommar. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tiden i nära samband med storvesiren El Glauis inflytande vid
centralregeringen. Nu störtades denne, möjligen på franskt
initiativ och helt visst med fransk medverkan, kort efter
fransmännens inmarsch i Fez. En inskränkning i de
sydmarockanska stammarnas faktiska själfstyrelse syntes bli en följd af El
Glauis fall, och att dessa stammar ej godvilligt skulle påtaga sig
något »ok från Fez» — allraminst då »de otrogne» härskade
där i sultanens namn — var temligen säkert. Oroligheter kunde
sålunda befaras, och komme då en »mahalla» marscherande
under fransk ledning för att »upprätthålla ordningen» åt
sultanen i södra Marocko, så skulle den franska ockuperingen ha fått
väsentligt större omfång och ett nytt viktigt steg tagits till den
»fredliga penetration», om hvilken tyskarne frukta, att den skall
förvandla Marocko till ett nytt Tunis. Erinrar man sig
därjämte, att det just är i det rika och bördiga Sydmarocko som
de energiska bröderna Mannesmann och andra tyska firmor
sökt förvärfva för storgodsdrift lämpliga jordbruksområden och
inmuta malmfyndigheter — delvis för att minska den tyska
järnindustriens beroende af Kirunamalmen — så blir
»Panthersprånget» just till det aflägsna och än så länge tämligen
ödsliga Agadir desto lättare att förklara.
Man behöfver ej alls tillgripa så äfventyrliga
förklaringsgrunder som att Tyskland skulle vilja förvandla den halft domnade
gamla handelsstaden Agadir till en starkt befäst tysk-atlantisk
örlogshamn eller att alltyskarnes nyligen högljudt upprepade
härskri om territoriella eröfringar (»West-Marocko deutsch!» heter
en af alltyska förbundets ordförande, advokaten H. Class under
konflikten utgifven broschyr) vunnit anklang vid
Wilhelmstrasse. Enklare att förklara blir den tyska Marockoaktionen,
om man som dess grundorsak antager tyska farhågor att genom
Frankrikes politiska framgångar i Marocko på sätt och vis äfven
ekonomiskt utmanövreras därifrån eller åtminstone att nödgas
till reträtt från den tryggade ekonomiska ställning Tyskland
hoppades förvärfva där nere i utbyte mot sin uttryckliga
försäkran i 1909 års aftal, att »den tyska regeringen fullföljer inga
andra än ekonomiska intressen i Marocko».
Frankrikes »speciella politiska intressen» i Muley Hafids rike
kimna ej bestridas och få ej bagatelliseras. De äro ingen
uppfinning af chauvinistiska kolonialpolitici utan härröra från en
konstant politisk faktor af första ordningen, det mohammedanska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
