Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Våra uppgifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464 VÅRA UPPGIFTER
den Lindmanska regeringen efter bästa förmåga att motsvara
just den allmänna meningens kraf på förändringar. Den
synes ha betraktat det som sin uppgift helt enkelt att
verkställa sådana reformer, som motsvarade »tidens kraf», med
andra ord dem, hvilka både den materiella
samhällsutvecklingen och förändringen i folkets uppfattning gjort nödvändiga
eller möjliga och — väl att märka — tämligen oberoende af
om de tillhört högerns eller vänsterns programpunkter.
Men medan den Lindmanska regeringen sträfvade efter att
vara den allmänna meningens exekutor, uppfattades dess
politik som högerpolitik, och detta medförde dels att
sträfvanden som gingo till höger om regeringens på förhand voro
omöjliggjorda, dels och framför allt, att vänstern måste söka
sig nya mål till vänster om regeringens. Ministären Lindman
har »öfverraskat liberalerna i badet och sprungit sin väg
med deras kläder» — för att använda lord Beaconsfields
berömda yttrande om en regeringschef i samma predikament,
sir Robert Peel — och det är mänskligt om än ej direkt
sympatiskt, att dessa då sökt skyla sin nakenhet med
kostymer, som de knappast eljest skulle ha haft lust eller mod
att ta på sig.
Det afgörande för icke-partifanatikernas hållning till den
nya regeringen måste nu vara frågan: i hvad mån den kan
och vill utföra det uppfostringsarbete i förhållande till sina
radikala anhängare, som den förra regeringen användt på
sina konservativa. Hur man än vill jonglera med
parti-och klassynpunkterna, måste vi nämligen litet hvar kunna
förstå, att landets intressen äro det afgörande, och att hvarje
regering måste bedömas efter sin vilja och förmåga att
tillgodose dem och icke partiets eller klassens. Det är nu en
gång så, att ingen klass förmår identifiera sig med det
gemensamma bästa — godsägarna eller storkapitalisterna lika
litet som bönderna eller arbetarna — och hvarje
regeringschef, som icke i verkligheten vill förråda sitt land, måste
därför vara något mera än partichef, han måste, för att ånyo
tala med Disraeli, »uppfostra sitt parti».
I detta arbete ha emellertid de politiskt intresserade
personer inom och utom riksdagen, som icke tillhöra det
ifrågavarande partiet på skolbänken, en mycket viktig uppgift att
fylla. Genom att stödja en regering — som dock alltid är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
