Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - En inledning till religionshistorien. Af Oscar Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476 O. WIESELGREN
skan och hennes totemdjur infogat exempelvis några rader ur den
dundrande straffpredikan, hvarmed biskop Isaac Rothovius
uppbyggde sina åhörare vid invigningen af Åbo universitet år 1640?
»Gudh bättre», utbrister den kraftfulle prelaten, »här finnes hos oss
groffua återleffuor aff Hedningarnas Affguderij och
Wijdskep-pelse, så ät många ännu tilbidia och tiäna Diefwulen. Öffuer
hwilka Herren Gudh visserligen i thenna dagh klaghar–––-
— — När the fånga en biörn, skola the i mörkret göra itt
gästabudh, dricka biörnens skål utur hufwudskallan, låta och
murra såsom biörnen låter; således skola the få ytterligare
lycka.» Kan man begära ett mera karakteristiskt prof på
to-temism? När björnklanen har dödat sitt sakrala totemdjur,
nödgas den för att försona sitt brott hålla en offermåltid till det
dräpta djurets ära och genom sånger bevisa sin sorg öfver det
skedda. Egendomligt är därjämte att ett halft sekel längre
fram fmna ett bevis för att dessa från urminnes tider ärfda
bruk lefvat kvar bland folket. I ett häradsrättsprotokoll från
Vemdalen, publiceradt för några år sedan af Erik Modin i
Svenska Fornminnesföreningens tidskrift, finner man en
rannsakning om »de ceremonier, som brukades vid de så kallade
biörnbegrafningar», hvarvid af svaranden, en fjällapp vid narnn
Jonas Torkelsson, meddelas följande ytterst intressanta
uppgifter: »När lapparna få skiuta någon biörn, göra de strax på
det stället en koija af rijs, derest inga qvinfolck fåå komma
in, utan manfolcken alena, de flåå och koka biörn, gifwandes
qvinfolcken något af kiöttet medb; när de ätit upp allt kiöttet,
sättia de benen, som intet få krassas eller sönderhuggas, uti en
näfwer skräppa, läggiandes dher öfwer på en stoor stock och
siunga så derefter biörnwij san, hwilken han inför Rätten siöng,
men den bestod icke af några ord utan war mera ett Sorl eller
tiutande. Den samma begrafning sade Jonas att fiellmän till
den ändan bruka att Biörn intet skall giöra dem eller deras
diur någon skada.» En mera konkret och åskådlig bild af
förbindelserna mellan stammen och dess totemdjur torde man få
svårt att finna. Till och med det i totemismen inneboende
mysterieartade draget, som karakteristiskt visar sig i det
förhållandet, att kvinnorna vägras tillträde till ceremonien,
framträder här i full klarhet. Och hvem vet hur länge dylika bruk
fortlefvat? Jonas Torkelsson fick visserligen böta med åtta
dagars vatten och bröd för sina signerier, men säkerligen fruktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
