Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Vi och Italien. Af Vilh. Lundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI OCH ITALIEN 525
kolonien i Italien så pass nationellt intresserad och så pass
mångsidig, att den här spränger slentrianen, såsom redan skett
öfverallt annorstädes.
Man får i det fallet framför allt sätta sitt hopp dels till den
nya anda, som råder här hemma och väl förr eller senare måste
sträcka sina verkningar ända till Rom, dels också till ökade
handelsförbindelser med Italien, som uppblanda den nu kanske
väl ensidigt estetiskt intresserade svensk-italienska kolonien.
Vi nämnde ordet handelsförbindelser, och därmed hafva vi
kommit in på den kanske allra viktigaste sidan af vårt ämne.
Ty i dessa dagar, då den ena långlinjen öfver hafven sättes i
gång efter den andra och vi till och med fått två täflande linjer
på östra Medelhafvet och Svarta hafvet, kunde det kanske vara
skäl att ett ögonblick också stanna inför det faktum, att på
närmare håll — i Italien — finnes en stor marknad att
upparbeta och att vi redan länge haft en direkt svensk linje dit.
Våra handelstraditioner med Italien äro för öfrigt mycket
gamla, fastän de under de sista mansåldrarna varit så godt
som afbrutna. På 1700-talet var den svenska flaggan en af de
vanligaste i Livornos hamn och det svenska namnet ett af de
populäraste i den lifliga toskanska hamnstaden. Nu är det
blott en eller annan gång i månaden, som den blågula flaggan
för en dag fladdrar där från någon af Svenska Lloyds ångare.
Och dessa torde näppeligen ofta på sina Medelhafsturer få sin
hufvudsakliga frakt till och från Italien.
Detta borde och kunde bli annorlunda. Det förefaller mig,
som om våra svenska affärsmän ännu i mångt och mycket
vore fångna i den fördom angående Italien, som för resten är
vanlig bland hela den svenska allmänheten. I själfva verket
är Italien i stort sedt för närvarande alls icke det tiggeriets,
slarfvets, humbugens, lättjans och småskojets land, som
turistvisdomen vanligen förkunnar — det är nu en gång så, att
genomsnittsturisten sällan får se de bästa, men så godt som
alltid de sämsta sidorna af ett folk. Ej heller är det sant, att
Italien är ett land, dömdt till ekonomiskt stillestånd och politisk
afmattning, som mången gärna vill tro, då han jämför de två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
