Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Ernst Josephson och Strömkarlen. Ett fragment ur ett konstnärslif. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERNST JOSEPHSON OCH STRÖMKARLEN 537
striden mellan Konstföreningen och Pauli?* Det är en liten
förpostfäktning. Larsson har afsagt sig agréeskapet vid akademien och
un-danbedt sig all utmärkelse från den sidan, bravo! det var käckt gjordt
af Lasse! I vår kommer Dick Bergh och jag att ordna en
utställning af endast Pariserskolans män. Jag hoppas att den skall ge
anledning till heta strider.
Jag har tagit med mig en hel del fransk litteratur och började
min sommar med J. J. Rousseaus »Les Confessions». Hvad jag är
glad åt den boken, eller det är inte någon bok, det är det lefvande
lifvet, det är ett människohjärta som fortfar att slå, fast stoftet ligger
i urna. Ofvanpå detta läste jag Alphonse Daudets »Sappho, moeurs
parisiennes», och det föreföll mig som stoft, fast mannen lefver. Det
är konsthandlarkonst, det är bokhandlarkonst, det är skickligt, men
hjärtat är där icke.
Nu måste jag upp till mitt arbete, min Näcken, hur gärna jag
ännu pratade en stund, men det är det att man pratar ensam och
icke får svar på sina funderingar som gör brefskrifvandet
ofullständigt, i synnerhet om man aldrig får svar, men jag säger det icke
som någon förebråelse, jag vet själf hur jag har slarfvat med den
saken, och du har ju mycket annat i ditt hufvud.»
En dag tog den hvita färgen slut, och Ernst måste resa in
till Kristiania och förse sig med mera. På järnvägen mellan
Drammen och Kristiania nedskref han följande funderingar
öfver sin belägenhet i lifvet, som han adresserade till sin syster
Walfrida:
Hvad har jag vunnit på det jag sett,
som jag har kommit och farit?
Du tycker säkert, om jag haft vett
jag borde hemma ha varit.
Jag haft en hustru, jag haft ett hem,
jag haft en summa i banken.
Och tänk på barnen, hvad fröjd af dem!
Jag fallit själf på den tanken.
Jå, kära syster, det där är sant,
men ser jag kring mig i ringen
från vän, från släkting och till bekant,
så byter jag nog med ingen.
Ty jag kan resa när helst jag vill,
till hvilket land jag behagar,
* Pauli hade insändt en målning till Konstföreningen och fått den refuserad
af föreningens jury. Under den tidningspolemik, som i anledning häraf
uppstod, erbjöd sig styrelsen att utställa målningen — ett anbud hvaraf dock
konstnären ej begagnade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
