Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Jeanne d’Arc i fransk historieskrifning - Franska revolutionärer i hvardagslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580
DAGENS FRÅGOR
för Anatole Frances lätta skepsis möter man ett drag af värme och
beundran, som återkallar i minnet den ton, i hvilken de gamla
franska riddardikterna tala om Frankrike,
»Le royaume qui tout soustient
Ghrestienté et la maintient.»
Med stor psykologisk finhet framställer Hanotaux Jeanne d’Arcs
utveckling och ställer det personligt religiösa draget i hennes
läggning i klar belysning. Hvad förhistorien till hennes uppträdande
beträffar, så betonar han hennes fullkomliga spontanitet; någon
förbindelse mellan henne och Frankrikes prästerskap kan han således
ej medgifva. Han uppfattar henne som en af dessa märkliga, till
synes oförklarliga typer af inspiratorisk omedelbarhet, som ibland
framträda i religionens historia. Därjämte framhåller han det
heroiska, det kraftfulla och inspireradt målmedvetna, som genomgår hela
hennes verksamhet. Anatole France hade låtit detta träda alltför
mycket i bakgrunden; för honom var Jeanne d’Arc det oskyldiga,
helgonlikt omedvetna barnet, som främst genom sin brinnande och
extatiska tro men därjämte äfven genom andra, mäktigare
personligheters inflytande drefs fråm till sitt stora verk. Hanotaux ger
oss en bild med fastare drag utan att därför låta förleda sig till
några öfverdrifter. Då det gäller en personlighet som Jeanne d’Arc,
hvilken kan betraktas och bedömas från så många olika synpunkter,
är det naturligen omöjligt för forskningen att definitivt beteckna en
uppfattning eller en karaktärsskildring som den exakta och slutgiltiga;
men det förefaller, som om Hanotaux kanske bättre än någon föregående
skildrare lyckats förena traditionens och de historiska dokumentens
uppgifter till en enhetlig och fullständig bild af hennes legendariskt
fängslande gestalt.
Hvad beträffar den yttre utstyrseln, så intager Hanotaux’ arbete
äfven i detta hänseende ett framstående rum inom Jeanne
d’Arc-litteraturen. För att gifva sin framställning en lämplig ram har
nämligen författaren ur samtida illustrerade paleotyper sökt ut en mängd
karakteristiska träsnitt, återgifvande dels i skildringen framträdande
personer, dels scener ur tidens historia, hvilka ytterligare öka det
intryck af liffullhet och konkretion, som arbetet i och för sig efterlämnar.
Franska revolutionä- Franska revolutionen har under de senaste
rer i hvardagslag. årtiondena blifvit ett allt oftare behandladt
ämne i verkligt modern kritisk fransk historieskrifning. På de mera
sammanfattande och oftast väl starkt af författarnas politiska
åskådning färgade revolutionshistorierna följa nu kritiska detaljstudier i
mängd, och från de så ofta målande beskrifna »stora dagarna» har
intresset därvid i stor utsträckning vändt sig till det dagliga lifvet
under revolutionstiden och till de handlande personernas karaktärsdrag,
sådana de framträda i belysningen af deras enskilda lif och vid ett
minutiöst noggrant efterforskande af bevarade samtida källor rörande
deras offentliga gärning. De så att säga officiösa skönmålningarna
lika väl som de i motsatt syfte förfärdigade skräckbilderna ha allt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
