- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Andra årgången. 1912 /
11

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Nobelbyggnaden. Af Ragnar Östberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NOBELBYGGNADEN 11

genom sin egen resning utan hålles nere för en tornuppbyggnad
som markerar vid sidan liggande vestibuler, foajéer och
kapprum. Salens dominerande utsträckning i plan ger ingen
motsvarande masseffekt i det yttre. Hela kompositionen kväfver
dess betydelse i ensemblen i så väl interiör som exteriör.

Ini ligger salen jämförelsevis platt, utan lyftning och utan
någon verkligt arkitektonisk daning. Den har fått sin form med
sina »rader» och tillhörande promenoirer, sin scenestrad och
sina loger utvecklad efter samma principer som teatersalongen.
Men intet kan väl vara osundare är denna syn på saken. Här
måste väl dock själfva rummets gestaltning gifva något af fast
och tryggad växt af gripande storhet och tagande anda. Man
väntar att just här den arkitektoniska konsten skall få breda
ut sig i en symfoni som för en långt ifrån det hvardagliga,
bort till den väldighet, som väl äfven Nobel en gång drömt om
att människorna kunde ernå eller åtminstone förnimma. Och
till en sådan förvandling af sinnet kan byggnadskonsten liksom
musiken vara mäktig. De stora rumskapelser, som nämnts
här-ofvan, äro ett par af de många exemplen härå. Men utan
tvifvel fordras härtill allvarligare karlatag än hvad fallet varit vid
utbildandet af detta Nobel-rum.

I det yttre reser sig vestibul-uppbyggnaden högt öfver salen

— som på en teater scen-öfverbyggnaden stiger högre än
salongen. Endast med den skillnaden, att i senare fallet det
väsentliga, scenen, med praktisk och estetisk nödvändighet markerar
sig i höjden, medan i detta fall kärnan hålles tillbaka för en
uppbyggnad öfver en vestibul etc. — må vara att denna skall
passeras af kungliga gäster och honoratiores. Det är själfva
sa/en, som skall fram att sjunga ut sin betydelse inåt som utåt,

— och^det är ett af kompositionens grundfel att så ej skett.

Den konstruktiva bas, på hvilken det hela grundats, lämnar
äfven mycket öfrigt att önska. Att den utmynnar i ett stabilt
resultat, tycks helt och hållet få föras på biträdande ingeniörens
konto. Den utgör en blandning af sten-, järn-, beton-, och
rabitsteknik, vanlig vid utställningsbyggnader och dylikt, men
vittnande om frånvaron af en ledande och homogen pricip vid
valet af material och vid materialets utnyttjande. Detta innebär
en svaghet, som vid en monumental byggnad knappast kan för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:18:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1912/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free