Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Biograf och censur. Af Gustaf Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återstoderna af den gamla lagen om handlingens, rummets och
tidens enhet! Ett som är säkert är, att den har bättre medel
än all annan scenisk framställning att dramatiskt utnyttja vissa
förborgade förlopp, exempelvis drömmen. För dess
utvecklingsmöjligheter låta sig i det närvarande gränserna icke uppdragas.
Tekniskt är den gåtan ju redan löst, hur biografen skall
tillgodogöra sig äfven det talade ordets alla värden; i den
praktiska lösningen möta nog ännu oöfvervunna svårigheter, och
bland annat kunde det vara ett tacksamt tankeexperiment att
söka göra sig reda för, huru biografens hittills kanske allra
största styrka, dess internationalism, skulle klara sig öfver de
då mötande språkgränserna. Men detta åsido. Den tid kan
komma, då biografen täcker vida större del af »den verkliga
teaterns» hotade område än nu, liksom den redan i många delar
skjuter öfver detsamma.
Nåväl, skulle icke en företeelse med så stora möjligheter som
denna vara värd omhuldande i den riktningen, att den allmänna
smaknivån därigenom kunde höjas? Här — och det är dithän
jag skulle vilja summera dessa strödda tankar — möter oss den
linje, på hvilken biografmän och censur borde kunna enas för
att hjälpas åt. Just hjälpas åt. Ty så länge den allmänna
smaken icke ratar det förskämmande, och så länge det
förhållandet kan på ifrågavarande område ekonomiskt exploateras, måste
det vara till en synnerlig hjälp för dem, som vilja hålla emot,
att befrias från konkurrens i vedervärdigheter. Glädjande tecken
varsla om växande förståelse härför i det läger, som till syvende
og sidst dock mest har i sina händer och i sitt skön att höja
biografen — hos biografmännen själfva och enkannerligen hos
dem ibland dessa, hvilkas uppfattning därvidlag dirigerar den
mesta handlingen. När publiken blifvit afvand från det ännu
i viss mån ofrånkomliga »rafflet» och fått något annat i stället,
som den lärt sig värdera, så skall — liksom förr i annan mening
— dess aptit komma medan den äter. Den skall komma med
kraf, i hvilkas tillfredsställande alla goda biografkrafter skola
mobiliseras — undantagandes den då till reserven öfverförda
censuren. Är det för mycken »godtrogenhet» att drömma om
ett sådant idealtillstånd?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
